Bra med samtyckes lag. Ett parti röstade emot, gissa vilket!

Igår röstade riksdagen äntligen igenom en samtyckes lag, dvs att det nu är lag på att båda parter inför vad vi kan kalla "primitiv sängkammaraktivitet" måste ha gett sitt godkännande. Fullkomligt självklart tänker nog de flesta av oss medan vi funderar över varför denna lagstiftning inte kommit tidigare, inte SD dock. 

 

Jag kommer ihåg den här frågan redan från förra valrörelsen och minns att jag frågade Henrik Vinge (idag Sverigedemokraternas presschef) om varför partiet inte stod bakom en samtyckes lag. Han uttryckte sig som positiv i sakfrågan, men menade att problematiken låg i hur den skulle utformas rent juridiskt. Han studerade ju till jurist så jag tänkte inte på att driva frågan vidare då...

 

Men den återkom, jag fick till och med en direktfråga om den i en skoldebatt på ett gymnasium. På ett par sekunder hann jag fundera över hur jag skulle svara, jag kunde omöjligt säga nej, men ville inte heller ljuga. Jag tror jag sa att det var en bra idé och lämnade frågan där. Fast när jag senare lyfte den här situationen vid ett mer avspänt sammanhang för några kollegor var deras förståelse för hur obekväm jag varit under debatten obefintlig. De tyckte inte att partiets ställning var speciellt kontroversielt utan hånade samtyckeslagen snarare enligt tanken "men vadå, ska jag och min partner ha kontrakt vi skriver på när det är dags?" Det är inte det som det här handlar om, det handlar om vanlig mänsklighet, att ta in motpartens signaler, att lyssna på vad som sägs och avläsa om den andra verkar delaktig eller inte. Det är inget konstigt, tvärtom är det precis som det ska vara.

 

Det här kommer leda till att fler kan och vågar anmäla, förhoppningsvis också att fler blir fällda. Men jag är (nästan) övertygad om att SD i debatter framöver kommer lyfta fram att antalet anmälningar har ökat och kopplar det till flyktingpolitiken. Ett vidrigt hyckleri!