Blogg

Hur är det möjligt att önska livet ur någon?

 
Ibland hör jag människor förorda dödsstraff för grova återfallsförbrytare, i vissa fall har det förekommit att folk på läktaren skanderat att domaren ska dö i frustration över ett beslut, andra tycks finna en tillfredsställelse över att fira en särskilt hatad persons dödsdag.
 
För egen del har jag ingen förståelse för något av de ovanstående. Den som förespråkar dödstraff vet inte vad hen talar om. Jag kommer exempelvis inte bli ledsen den dagen Breivik stämplar in, men när det är dags är inte min sak att avgöra. Vi, och Norge i det här fallet, har ett rättssamhälle för att bedöma vad som är rimliga straff, Vi som inte har tillräcklig juridig sakkunnighet ska undvika att yttra oss i vad som är en rimlig straffskala, till och med för massmördare.
 
Hur det är möjligt att önska livet ur idrottsdomare förstår jag inte heller, inte ur någon annan heller överhuvudtaget, Jag såg att en gammal SD:are från min hemstad gått ur tiden för någon vecka sedan. Jag tyckte inte om henne, jag tyckte att hon hade hemska åsikter och värderingar och jag har inte saknat henne en sekund. Men jag har aldrig velat att hon ska dö, det är en väldigt stor skillnad. Det finns många människor jag inte gillar, men att önska livet ur dem är väldigt främmande för mig. Jag vill dem inget ont alls, de får gärna vara lyckliga och framgångsrika, bara jag slipper se dem.
 
Att sedan känna sådan glädje över någons bortgång att det skulle vara något att fira är även det något jag finner helt obegripligt och lika smaklöst som de ovanstående exemplen. Det finns många människor som gjort brott mot mänskligheten, men inte skulle jag sitta och skåla på Hitlers dödsdag eller fira den dagen Usama Bin Ladin. Det är väl inget att fira? Sådant hör hemma långt ut på flankerna av den traditionella höger/vänster-skalan.
 
Jag läste om Klas Ingessons bok "Det är bara lite cancer" nyligen, en väldigt stark berättelse. Livet är för värdefullt för att slösa bort det på att glädjas åt andras bortgång och lidanden.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Utsatta minoriteters vardag

Det har gått ett par veckor sedan mitt senaste inlägg. Detta beror på att d...

Jesper Nilsson

Machokultur och trashtalk

I dagarna har det uppmärksammats en händelse från Svenska hockeyligan. Två ...

Jesper Nilsson

Stefan Löfven bortröstad, allt ansvar ligger nu hos C och L

Nu har det skett, det vi redan vetat om skulle ske efter valnatten; Allians...

Jesper Nilsson

En vecka efter valet

En vecka har nu passerat sedan valdagen och är rösterna färdigräknade.Det b...

Blogg

AfS valrörelse har börjat med torgmöten... Hur ska vi hantera partiet?

 
I helgen började Alternativ för Sverige på allvar med sin valrörelse. De höll torgmöten i Växjö, Stockholm och Uppsala för att markera sitt missnöje mot böneutrop, olikheter och de etablerade partierna. Jag hade inte förväntat mig mycket av det här partiet, men till och med jag blev smått chockerad över hur öppet radikala och rasistiska de är. Dock är det uppenbart varför de väljer att inte försöka linda in sina åsikter; de vill inte riskera att framstå som samma parti som SD utan tydligt visa att de är ett alternativ även till dem. De radikala krafter som annars kanske inte skulle röstat på ett parti har nu något mer radikalt att rösta på, det i sig är väldigt skrämmande och säger väldigt mycket om AfS. Därför är det viktigt att stoppa dem, även om deras potentiella väljargrupp förefaller vara marginell är det viktigt att de inte ges spelrum utan stoppas i god tid.
 
Först och främst tänkte jag lyfta fram några exempel på hur bisarra åsikter de faktiskt har (om nu någon människa med hjärta och hjärna skulle tvivla på det). De hade tre talare på sina torgmöten. Den som började var William Hanhe som var vice ordförande i SDU och faktiskt anställd av SD en gång i tiden. Han påstod i Stockholm att livesändningar från torgmötet i Växjö skulle haft en halvmiljon visningar, i skrivande stund har den livesändning som ligger ute på deras egen Youtubekanal 12 589 visningar. Visserligen för många, men LÅNGT ifrån en halvmiljon. De drar sig inte uppenbarligen inte för att ljuga! Och då ska det även tilläggas att några av dessa är sådana som jag, som bara tittar för att höra vad de faktiskt säger så att det ska bli lättare att kritisera dem.
 
Han nämner även att Sverige blivit ett U-land på grund av att vi släppt in människor från U-länder, det resonemanget är ju så uppåt väggarna att jag inte ens behöver kommentera det. Att Sverige skulle vara ett U-land är helt befängt och människor som kommer hit är, tack och lov, oftast betydligt mer begåvade än AfS. Är det några som skulle göra Sverige till ett U-landär är det deras företrädare.  Hanhe nämnde även att "media och politiker ljugit och förvanskat fakta", look who's talking...
 
Näste man på tur var Jeff Ahl, han som hamnade i konflikt med Kasselstrand och Hanhe under tiden i SDU, men som nu tydligen är polare med dem igen. Undrar om de skulle vara lika välkomnande mot mig? Hur som helst kände Ahl för att hetsa mot muslimer och kryddade detta med lösryckta citat ur Koranen, om hur Islam "hotar friheten som Gustav Vasa gav oss." Sjuka citat finns i Bibeln också och i många andra gamla skrifter, det bevisar ingenting och vad Vasa beträffar var han en grym, sannolikt galen man, som inte drog sig för att avrätta de som stod i vägen för honom. Ahl tyckte också att det kändes rimligt att komma med påståendet att "muslimer har inflitrerat samhället". Hans världsbild är så förvrängd att jag allvarligt undrar över vad som gick snett i hans uppväxt.
 
Sist ut bland talarna var Gustav Kasselstrand. I Växjö lyfte han fram hur hockey-VM och fotbolls-VM var exempel på hur liten mångfald gav större framgång. Då tänkte han tydligen inte på att Tre Kronors förstacenter i ishockey-VM hette Mika Zibanejad, en skön kille med rötterna i Finland och Iran som dessutom ville verka för att fler med invandrarbakgrund ska börja spela hockey, i mitt Västerås har en back med efternamnet Younan skrivit på, han är den första proffsspelaren med assyriskt påbrå i Sverige. Vad fotbolls-VM beträffar har visserligen Zlatan Ibrahimovic aldrig gjort mål i ett VM, likväl är han vår störste spelare någonsin. Dessutom finns två historiska och stora hjältar vid namn Martin Dahlin och Henrik Larsson, de skulle knappast platsa i AfS syn på "svenskhet".I årets trupp är det visserligen ovanligt få utlänskt klingande namn, men det finns ändå en som heter Durmaz och en som heter Kiese-Thelin. 
 
När Frankrike vann VM 98 hade mer eller mindre halva laget utländskt påbrå, den klarast lysande stjärnan bland många hette Zinedine Zidane. Han var en av världens bästa fotbollsspelare tillika muslim och med rötterna i Algeriet. De vann även efterkommande EM. När Tyskland vann förra VM fanns visserligen en del traditionellt tyska namn i supermålvakten Neuer,måltjuven Müller och guldhjälten Götze. Men det fanns även tongivande namn i Khedira, Özil och Boateng (vars bror valde att spela för Ghana), en salig blandning av ursprung som bevisar att mångfald alltid är bättre än enfald. Idrotten är demokratisk och den rasist som försöker profitera på den gör bara bort sig.
 
AfS kommer dra vidare på turné och ställa muslimer mot övriga samhället på ett ytterst vulgärt sätt, de kommer sprida hat och misstroende mot vad de kallar "etablissemanget" och frågan är hur vi ska bemöta dem? Det var någon enstaka extremist som försökte angripa dem och det tror jag är helt fel väg att gå, det spelar dem rakt i händerna och tro mig; det kröp av obehag att höra några av deras anhängare skandera "PK-pack!". Nej, våld löser inget. Om de kommer till Västerås vet jag inte vad jag ska göra. Det vore förvisso väldigt kul att gå fram och be om ursäkt för att jag manifesterade ett slag i ansikter på dem och motverkat dem så hårt efter det och säga att jag blev "missledd av en 'ondsint' feminist", men det ska jag såklart inte göra. Jag tror inte heller att jag skulle ha något att vinna på att gå fram och munhuggas med dem, tjafs leder ingenstans. För egen del tänker jag ignorera dem. Jag kan tänka mig att debattera i en panel mot dem, men inte diskutera eller föra oljud på deras torgmöten.
 
Det går inte att diskutera med dessa personer och det är det som gör den här situationen så svår. Jag tror inte att de kommer bli ett stort problem, men det bära emot att låta dem härja ut sitt absurda resonemang oemotsagda. Jag tror att vi måste bemöta dem med argument på ett fredligt sätt, frågan är dock hur det skall göras om de inte är mottagliga för diskussion. Vad tror du som läser?

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Sista debatten

Igår genomfördes den sista debatten innan valet i SVT. Det var en frejdig d...

Jesper Nilsson

Två statsministerkandidater och en missnöjd Svarte-Petter med högljudda följare

Igår sände SVT ett program som hette "Jag vill bli statsminister" där de fö...

Jesper Nilsson

Döm aldrig en hel grupp efter en enskild individs dåliga beteende

I dagens inlägg öppnar jag mig och berättar om en personlig upplevelse som ...

Jesper Nilsson

Åkessons pinsamma sågning av P3

Igår gästade Jimmie Åkesson Morgonpasset i P3 liksom de andra partiledarna ...

Blogg

Sexism måste bort!

 

I veckan infördes en samtyckeslag och även om det är ett jättesteg i rätt riktning så kommer det inte räcka för att få bort alla våldtäkter. Nu gäller det att få bort de bakomliggande strömningarna som får män att ge sig på kvinnor.

Sexismen finns i hela samhället, i alla intersektionella grupper och detta vidriga fenomen är problematiskt oavsett var det dyker upp, även om det finns grader i helvetet. De mest öppna och vulgära är givetvis våldsbejakande extremister med åsikter långt ute på högerkanten, de som går på fotbollsmatcher och skanderar könsord och objektifierar kvinnor som besatta, eller som när AIK-klacken för ett par år sedan lyckades få med både sexism och homofobi när de brölade ut en ny sång riktad mot Tobias Hysén och hans bror Anton.

Men sexismen dyker även upp där den inte är lika tydlig. Hela tiden kommer det märkliga ”skämt” i mitt flöde i sociala medier, eller bland folk på stan. Det kan vara någon som försöker vara rolig (går inget vidare), det kan vara någon av dessa gudsförgätna inlägg ”tagga någon som *infoga eget exempel*”, många av alla dessa sexistiska skämt som dyker upp både i sociala medier och i samhället är väldigt vulgära och problemet är att många inte ens ser det själva. Det tragiska med dessa ”skämt” är att de inte är roliga, de är intelligensbefriade och på en mognadsmässigt väldigt låg nivå. Det enda de gör är att legitimera sexismen i samhället. För att inte tala om gymmet där män går omkring och stånkar för att få kvinnors uppmärksamhet och i det efterföljande omklädningsrummet där de som anser sig vara ”välhängda” kan ta på sig tröja och strumpor innan de tar på sig kalsongerna. 

Den absolut främsta gemensamma nämnaren är: män i grupp. Det är väldigt ”lustigt” (eller tragiskt, mest patetiskt) men av någon anledning är det, nästan uteslutande, bara män som håller på så här. Män i grupp som hetsar varandra till ett negativt beteende, eller försöker ”spänna musklerna” (bokstavligt eller bildligt) inför sin nästa. Manlighetsnormer som bygger på vulgaritet, självförverkligande, att trycka ner och håna varandra för att därigenom hetsa varandra till avskyvärda uttryck och handlingar.

En intressant fråga är dock: du själv då, är inte du man? Är inte du en del av problemet? Jo, det är klart. Men jag är åtminstone självmedvetet och försöker till varje pris undvika att umgås med män i grupp, inga större problem eftersom jag helst håller mig för mig själv eller umgås med en i taget. Dessutom har jag tydliga drag av att vara asexuell, jag är tämligen ointresserad av primitiv sängkammaraktivitet och blotta tanken på sexism och könsorgan äcklar mig. Därför har jag inte svårt att undvika hemska uttryck kring sådana saker. Men visst, jag är inte perfekt. I tidig tonår, säkerligen påverkad av normer och serien Hem till Midgård (inget försvar, men en förklaring), var jag riktigt ful i munnen. Jag växte ifrån det vid 15-16-års ålder, då jag blev varse om att det kan missförstås och framförallt såra andra.  

Någon gång kan det hänt att jag kallat någon som gjort något ovanligt dumt (nazist eller dylikt) för ***huvud. Det är givetvis onödigt och det händer väldigt sällan, men ibland blir jag provocerad och då kan en groda hoppa och det är även att sätt att markera hur mycket jag hatar nazister, det är sätt för mig att förminska dem.  Likväl är jag av uppfattningen att det är, marginellt, mindre dåligt att jag som man använder det manliga organet, då förminskar jag åtminstone inte kvinnor. Men poängen är: Vill jag leva i ett samhälle fritt från sexism, måste jag börja med mig själv. Den som är medveten om sina egna brister har kommit längre än de som lever i förnekelse.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

AfS kommer till Västmanland idag

Alternativ för Sverige genomför en landsomfattande valturné som baseras på ...

Jesper Nilsson

Två veckor till valet, hur kommer det gå?

Med två veckor kvar till valet är frågan; hur mycket kommer förändras från ...

Jesper Nilsson

Det är strategipolitiskt självmord att störa SD:s torgmöten

Valrörelsen har börjat och så sent som igår var Jimmie Åkesson i Västerås o...

Jesper Nilsson

All you fascists are bound to lose

1942 skrev den amerikanske musikern Woody Guthrie låten "All you fascists a...