Blogg

Skillnaden mellan olika brott och upphovet till dem

 
Eftersom jag snart tar examen börjar jag söka olika arbeten, varav jag i måndags var på intervju hos en kriminalvårdsanstalt för att söka vikariat som kriminalvårdare. Det var verkligen en upplevelse och där fick jag perspektiv kring olika brott och dess konsekvenser.
 
Till att börja med vill jag lyfta fram Sverige som något av ett föregångsland när det gäller brott och kriminalitet, vi pratar inte i första hand om att straffa utan om vård och rehabilitering. Även om människor i regel sitter i fängelse för att de har gjort någonting väldigt fel, så finns det ofta en förklaring som, inte ursäktar, men som gör handlingen begriplig. Jag syftar exempelvis på en desperat människa som gör inbrott på ett varuhus för få pengar till att försörja sin familj, jag kan förstå att en ung person på grund av dåligt umgänge kan åka fast för narkotikabrott, jag kan till och med förstå att en människa som blir attackerad av en beväpnad människa till och med, av misstag, skulle kunna dräpa för att försvara sig. Givetvis är inget av ovansstående exempel på något sätt acceptabla, men det kan finnas reson bakom handlingarna som begripliggör omständigheterna. En sådan individ skulle jag tycka att det var intressant att jobba med och spännande att försöka hjälpa tillbaka in i livet och att komma till insikt med att dess handling inte tolereras. Ingen människa föds ond och jag är ödmjuk inför att om, låt säga, en bankrånare och jag bytte uppväxt, skulle sannolikt också våra roller vara ombytta.
 
Dock finns det en typ av brott som jag har mycket svårt att hantera, och det är att jobba med dessa som gjorde att jag kände viss avsmak inför att arbeta som kriminalvårdare, nämligen sexualbrottslingar. Jag kan inte se några som helst förmildande omständigheter när det gäller en människa som tvingar en annan individ, oavsett ålder och kön (jag hoppas att det inte behöver poängteras), till samlag eller någon annan form av intimt umgänge. Jag är beredd att säga att det är det enskilt värsta brott som kan begås, det är för mig värre än att mörda. En människas liv kan förstöras på många sätt och döden är inte alltid det värsta tänkbara. Jag ryser vid blotta tanken på det lidande som måste åsamka ett våldtäktsoffer, det kan ge djupa sår som aldrig läker. Jag vill inte på något sätt försöka föreslå vad som är ett rimligt straff för en så vidrig handling, det är inte min sak att döma och jag tror inte på att någon form av öga-för-öga-mentalitet skulle hjälpa offret. Men jag skulle ha svårt att se individen bakom ett sådant brott i ögonen.
 
Jag skriver det här inlägget för att dels få skriva av mig om mina intryck av att besöka en anstalt och dels för att poängtera att hårdare straff inte kommer leda till färre brott och inte heller per automatik till upprättelse för offret. Samtidigt måste samhället markera när någon gått rejält över gränsen för vad som får göras och avd som inte får göras.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Skillnaden mellan olika brott och upphovet till dem

Eftersom jag snart tar examen börjar jag söka olika arbeten, varav jag i...

Jesper Nilsson

Vikten av att känna en trygghet i sig själv

Av egen erfarenhet är jag övertygad om att det är viktigt för oss som mä...

Jesper Nilsson

Vad för slags människa är jag om jag inte försöker göra världen bättre?

Att världen inte är en perfekt plats är en sliten klyscha, men uttrycket...

Jesper Nilsson

SD bråkar mer internt än andra partier

I skuggan av åtalet mot Kent Ekeroths misshandel, så såg jag igår att ha...

Blogg

Vikten av att känna en trygghet i sig själv

 

Av egen erfarenhet är jag övertygad om att det är viktigt för oss som människor att känna en trygghet i sin egen identitet och i sin omgivning, så har det åtminstone varit för mig. Jag ska inte föra någon annans talan, men jag tror att många kan känna igen sig. Jag har under många år varit av uppfattningen att det är nödvändigt att känna en trygghet i sin egen kultur och tradition för att kunna acceptera andras, varav jag blev sorgligt nationalromantisk. Vilket hade direkt motsatt effekt eftersom det inte alls gjorde mig trygg i mig själv utan istället bara var rädd för att traditioner och historiska symboler som statyerna över Karl XII och Gustav II Adolf skulle försvinna. När Miljöpartiet skrev en motion om det sistnämnda för ett par år sedan fick jag nästan panik, och det är såklart inte sunt. Jag har släppt den patriotismen helt, likväl kommer jag förstås sitta och skrika när skid-VM börjar nästa vecka, men det är inte riktigt samma sak.

Tryggheten jag pratar om i det här fallet berör således inte någon form av nationell gemenskap, den är egentligen inte kollektiv överhuvudtaget. Jag syftar snarare på att det är viktigt att känna sig trygg i vem jag är som individ, vart jag är på väg i livet, var jag vill bo och vilka karriärval jag kommer göra, etc. I dagens samhälle finns enorma valmöjligheter, vilket är bra, men som också kan leda till en stress på grund av något som kan liknas vid prestationsångest. Jag har haft svårt att hitta min väg, det är uppenbart att högskolor och universitet är överrepresenterade av studenter som har föräldrar med akademisk bakgrund. Jag själv är praktiskt oduglig, jag är teoretiskt lagd, men det tog lång tid innan jag själv förstod det eftersom jag i rakt nedstigande led är den första akademikern i familjen. I mitt sökande utan svar blev jag nationalromantisk och konservativ, varav jag fann Sverigedemokraterna. Idag kan det liknas vid att jag körde av vägen i 210 km/h, inte särskilt lyckat. Jag får vara glad att jag kunde kliva ut utan större skada. Min utbildning har således inte bara gett mig nya perspektiv, gjort mig mer intelligent och öppen utan även gett mig känslan av att hitta "hem".

Även om jag ibland haft enorm tentaångest, alla som studerat kan säkert relatera till känslan av att ”jag MÅSTE bli godkänd” och jag mådde inte bra när C-uppsatsen skulle bedömas. Helhetsmässigt har jag dock lyckats hålla den här ångesten på en rimlig nivå, i det avseendet har jag två klubbar att tacka- Västerås Hockey och West Ham United. Vetskapen att de kommer spela sina matcher och jag kommer kunna se och njuta av dem oavsett hur det går för mig har gett mig en enorm trygghet. Det är som en kyrklig fristad för mig som inte tror på Gud, i den bemärkelsen finns faktiskt vissa likheter mellan sport och religion. Jag är väldigt nära en kandidatexamen nu och jag tror ärligt talat inte att jag klarat av det utan mina lag.

Jag är av uppfattningen att en liknande form av tillflyktsort, en plats eller tidpunkt där du kan slappna av och koppla bort allt som är jobbigt är något som alla skulle må bra av. Den kommer såklart se olika ut för alla, jag kan exempelvis få en liknande känsla av att spela Xbox eller av att krama min katt. Andra kanske får den genom att ta en långpromenad, köra stenhårt på gymmet eller bara hänga med kompisar. Men hur som helst så tror jag att det är viktigt att hitta en trygghet i sig själv och i sin omgivning.

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Låt inte ditt omdöme påverkas av en oförståndig folkmassa

Ett ord som tillhör ett av de mer negativa i vårt språk är populism, ett...

Jesper Nilsson

Känsloargument är ohållbara och går att motbevisa

Sverigedemokraterna är återigen i fokus efter att en viss Kent Ekeroth h...

Jesper Nilsson

Hur långt ska yttrandefriheten sträcka sig?

De flesta av oss är överens om att demokrati är något positivt som ska v...

Jesper Nilsson

Du har det för bra om du irriteras av småsaker

Ibland hör jag människor högljutt klaga över att det inte finns en kyl p...

Blogg

Vad för slags människa är jag om jag inte försöker göra världen bättre?

 
Att världen inte är en perfekt plats är en sliten klyscha, men uttrycket stämmer alltför väl. En stor del av världen står i brand till följd av vansinnes dåd, andra delar lider av fattigdom, svält och sjukdomar, oavsett var i världen vi befinnr oss så kan vi överallt se saker som måste förbättras. En enskild individ kan inte göra allt ensam, men om alla gör lite så har vi kommit långt.
 
En historiker vid Uppsala Universitet sa en gång något i stil med: "Det enda vi har lärt oss av historien är att vi aldrig lär oss." Vi människor har en sorglig tendens att ständigt göra om samma misstag som tidigare generationer gjort före oss. Jag tänker inte minst på hur de högerextrema vindarna blåser allt hårdare i vår del av världen, trots att vi inte ens behöver gå hundra år tillbaka i tiden för att se vilka konsekvenser det kan få för våra liv och samhällen. Men det finns också tillfällen då vi som individer gör om våra egna misstag, om och om igen, utan att vi lär oss någonting. Skulle inte det kunna vara definitionen av att vara korkad? Det är vid sådana tillfällen som jag är rädd för världen, och skäms för att tillhöra arten människa.
 
För mig är det förhållandevis likgiltgt var du står på den politiska skalan, men jag vill att du inte bara röstar utifrån ditt egenintresse utan faktiskt tänker på andra människor och inte försöker trycka ner dessa för att tjäna dig själv. Det är en grundtanke som jag försökt följa, även om min tolkning och slutsats gjorde att jag röstade fel och gick precis tvärtemot min egen värdegrund... Men det är långt ifrån endast vid valurnan som vi kan göra skillnad. Vi kan när som helst på olika sätt stödja diverse välgörenhetsorganisationer med pengar, engagemang eller bara en så liten sak som att visa uppskattning kan vara värt mycket för en annan människa.
 
Jag säger inte att människor måste agera som helgon hela tiden, eller att det på något sätt skulle gå att ändra människors negativa beteende i en handvändning. Men bara genom att följa det enkla budskapet om att behandla andra som man själv vill bli behandlad så har vi kommit en bra bit. En gång hörde jag en vuxen man säga: "döda mig den dag jag inte kan bidra til samhället." Det är tveklöst bland det dummaste jag hört och jag tror inte heller att han egenltigen vet vad han säger. En rationellt tänkande människa skulle aldrig uttrycka sig så och jag vill påstå att den enda anledningen till att han själv kan säga en sådan sak är för att är för snål för att vilja hjälpa andra och saknar empati för att kunna sätta sig in i andras människors situationer.
 
Världen är inte perfekt, människor är inte perfekta, men det minsta vi kan göra är åtminstone att försöka göra världen bättre.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Varför missunnar du andra, när du själv har det bra?

I dagens samhälle tycker jag mig kunna se en klar tendens till ett egois...

Jesper Nilsson

Högervindarna får allt starkare fäste även i Sverige

Enligt Novus undersökning så är 49% av Moderaternas väljare positiva til...

Jesper Nilsson

Är SD:s hjärtefrågor viktigast för väljarna?

Vi såg igår att Aftonbladet skrev en artikel som visar att Sverigedemokr...

Jesper Nilsson

Identitetskriser

”Till er rasistiska jävlar, nationalister och nassesvin, har jag bara en...