Blogg

Hur kan SD fortfarande ha förtroende för Ekeroth?

 

Det har säkert gått få förbi att Sverigedemokraternas riksdagsledamot blivit dömd till dagsböter för misshandel. För egen del tycker jag att han kommit lindrigt undan, men han själv känner sig orättvist behandlad och tänker överklaga (hans bristande självinsikt saknar motstycke). Det här står att läsa överallt både i tidningsmedier och i sociala nätverk, så jag har inte så mycket att tillägga. Vad jag däremot funderar kring är hur SD fortfarande kan ha förtroende för den här dåren till politiker? Jag gissar att det främst beror på att han ser till att partiet kan behålla sina mest hatiska väljare, medan partiet försöker röra sig mot mitten för att bredda sig. Samtidigt ställer sig många av partiets övriga företrädare bakom Ekeroth och framhäver hans kunnande och hårda arbete, samtidigt som de anser att det är media som är orättvisa (jag vet inte hur de lyckas, men de är visst alltid missförstådda).

Ekeroth har fler skandaler, grova sådana också, än någon annan SD:are (vilket inte säger lite), till exempel filmade han själv järnrörsskandalen, han bjöd in Alan Lake från English Defence League till ett seminarium där denne stod och pratade om att rekrytera fotbollshuliganer till Counter Jihad-rörelsen, han kommer med osmakliga uttalanden och nu har även blivit dömd för misshandel. Listan kan göras lång och jag blir less bara av att behöva skriva och prata om Ekeroth titt som tätt, karln är ju i farten hela tiden och ställer till det, samtidigt så är det svårt att bortse från med tanke på hur ovanligt det är att en högt uppsatt förtroendevald beter sig så fruktansvärt olämpligt.

Han arbetar onekligen hårt, men det han gör är så klandervärt att det vore betydligt bättre för alla om han höll sig inomhus i ett mörkt rum, i och med att hans kunnande även verkar hämtas från personer som Alan Lake, så undrar jag hur mycket SD kan lära sig av honom. Men de bryr sig väl inte om det Ekeroth säger verkligen är vetenskapligt förankrat så länge de får höra om hur onda muslimer är…

Men det borde ändå vara frustrerande för SD:s företrädare att hela tiden behöva försvara Ekeroths galenskaper. Jag minns själv hur jag mot slutet av min egen tid i SD fick ett telefonsamtal av Vestmanlands läns tidning som undrade vad jag tyckte om Björn Söders senaste uttal. Jag hade inte läst det, men suckade inombords och undrade vad han nu hade sagt som jag var tvungen att försvara, fast SD:are kanske inte tänker på det viset. Jag kan inte låta bli att undra om partiet försvarar Ekeroth för att de vet att han sitter på väldigt mycket material om partiet inifrån (han har varit aktiv i många år och känner alla högt uppsatta), vilket vore oerhört besvärligt för dem om det kom ut. Jag fyllde närmare tio A4-sidor efter ungefär två år som aktiv i Västmanland och då var det många exempel jag inte tog upp. Ekeroth sitter säkert på enormt mycket mer efter sisådär tio års arbete på riksnivå, det är möjligt att han har en hållhake på partiet där.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Kyrkoval

Idag är det val i Svenska Kyrkan. Jag är själv inte speciellt troende, m...

Jesper Nilsson

Jag välkomnar en festival utan män

Det är nu klart att det kommer hållas en festival där det råder mansförb...

Jesper Nilsson

Självförtroende, men inte självgodhet

Det är av yttersta vikt att individen vågar tro på sig själv och kan lit...

Jesper Nilsson

Tiggeriförbud- ett förslag som dansar efter SD:s pipa

För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg om tiggerifröbud, då var det...

Blogg

Jomshof säger vad andra SD:are tycker

 Inom SD är det en tämligen allmänt vedertagen uppfattning att de säger vad alla andra tänker. I dagarna har det uppkommit att en av partiets främsta företrädare Richard Jomshof (jag hälsade på honom i Almedalen för ett par år sedan, men känner honom inte) uppenbarligen tycker att människor med utländsk härkomst som kritiserar SD inte är välkomna i Sverige.

För många är detta säkert bara någonting att skaka på huvudet åt och tänka: ”Ja, men vadå? Det visste vi ju redan?” Det är korrekt tolkning i all väsentlighet, men eftersom många tilltalas av det här partiet är det i allra högsta grad värt att poängtera detta uttalande. Sverigedemokraterna är väldigt duktiga på att sprida propaganda för att locka väljare och att profilera sig som ett parti som faktiskt tar avstånd från rasism och dylika hemskheter.

Det sistnämnda är givetvis bara populistiskt trams för att de förstår att de inte kan säga sanningen, en ganska träffsäker tillika målande bild kring hur de fungerar skulle jag beskriva så här: ”Vi tycker ju att Soran Ismail är en ***, men vi säger inte att han är det.” Det är samma sak när det gäller HBTQ-personer: ”vi tycker ju att homosexualitet är en onaturlig avart, men vi säger inte att det är det.” De tycker en sak, men säger en annan, av det enkla skälet att de förstår att svenska folket inte är elaka nog att rösta på ett parti som är öppet rasistiska, sexistiska, homofoba, etc. Däremot vet de att de med en skickligt utförd kampanj kan lura människor att tro på deras floskler.

Utifrån mina egna erfarenheter är SD ett parti som förespråkar allt vad deras rasistiska gräsrotsmedlemmar gapar om på Facebook, men de skyler detta bakom en till synes professionell fasad. Jimmie Åkesson ger åtminstone sken av att försöka framstå som en seriös politiker, detta gör dels att han får med sig en stor del av vad vi kan kalla ”den gråa massan” av väljarkåren som tycker att han ”verkar bra”, samtidigt som han får med sig de rasistiska strömmarna som tycker att det är bra att han kan uttrycka sig på ett snyggare sätt än vad de själva lyckas med i sociala medier.

Under min aktiva tid som SD:are fanns en bild från lokalpressen där jag stod och diskuterade med några muslimska tjejer (ingen av dessa uppfattade mig som rasist bör jag tillägga, vilket jag vill säga för att konkretisera hur jag genom min godtroget lurade människor att tro att SD är seriösa). Hur som helst fick jag ett meddelande av en SD:are på Facebook som sett bilden, varav han gav mig beröm och sa något i stil med: ”Jag hade aldrig klarat av att diskutera dem.” Det är på något sätt väldigt talande för hur SD fungerar. Det är ingen skillnad i åsikter från gräsrötterna till toppen, de försöker bara uttrycka sig på olika sätt.

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Märkeskläder

Jag är väldigt fåfäng och oerhört förtjust i snygga kläder, väldoftande ...

Jesper Nilsson

Vad krävs för att en extremist ska bli förlåten sina forna förseelser?

Igår hamnade jag i samma tågvagn som en av Sveriges mest ökända nazister...

Jesper Nilsson

Minoriteter i ett svartvitt-tänkande samhälle

Vi lever i ett av världens mest öppna samhällen, likväl känns det ibland...

Jesper Nilsson

Dags för rökrutor på gator och torg!

Under en längre tid har en del människor tillhörande en specifik grupp i...

Blogg

Barbröstade gubbar på stan

 

I dessa sommartider förekommer varma soliga dagar, då kan det ske mindre trevliga förekomster på stan och dess omnejd: det är gamla gubbar som helt obekymrat går runt i bar överkropp. Dessa gubbar är stereotypiskt lika varandra, de har stora svampiga magar och deras bröst hänger värre än många kvinnors och mycket täcks av alltför mycket hår samtidigt som deras mer kala partier blänker av svett.

Det här är ungefär lika trevligt som att inte använda toalettborste, dvs tämligen vidrigt. Hur folk klär sig i hemmet, på stranden eller i joggingspåret bryr jag mig inte om, men på stan och i affärer borde somliga tänka på sin omgivning. Dessutom är det smått ofattbart att dessa gubbar sannolikt, i bästa fall om än hycklande, skulle få spader om de såg en kvinna gå barbröstad eller endast i förd små kläder, i värsta fall skulle de få ögon stora som tefat och därmed uppföra sig ännu mer motbjudande.

Av någon outgrundlig anledning (förmodligen handlar det om någon form av maktspel där herrar vill styra damers klädsel) är det mer accepterat för gubbar att gå runt barbröstade än vad det är för kvinnor att göra detsamma. Jag är ganska pryd av mig och anser att människor i allmänhet, åtminstone i offentliga sammanhang, ska skyla sina vitala delar. Dels för att jag inte vill se, men också för att andra inte ska ta tillfället i akt och objektifiera kropparna (det sistnämnda drabbar förstås främst lättklädda kvinnor).

Det finns bevisligen en del som har uppenbara problem med självinsikt och att se bristerna hos sig själva innan de anmärker andra och det är beklämmande, samtidigt är det svårt att komma till bukt med det här fenomenet. Vi kan ju inte gärna göra det straffbart att gå med bar överkropp, men det vore ju trevligt om de berörda gubbarna åtminstone kunde visa lite hänsyn till sina medmänniskor och ta ett personligt ansvar. Vi som drabbas kan ju alltid ge en pik om det dyker upp någon som äcklar oss, bara för att de i lagens namn har ”rätt” att gå barbröstade på stan betyder det inte att det är moraliskt försvarbart.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Jag var tvungen att hitta min egen väg

Under min tid i SD var det många, för att inte säga de flesta, av mina n...

Jesper Nilsson

SD:are brukar påstå att jag säljer ut mig själv

Som de flesta säkert förstår är jag fruktansvärt impopulär bland Sverige...

Jesper Nilsson

SD:s sjunkande siffror är ett tecken i tiden

I veckan kom opinionssiffror som visade hur Sverigedemokraterna sjunkit ...

Jesper Nilsson

"Svenska" värderingar?

I de politiska samtalen hörs ofta uttrycket ”svenska värderingar”, fråga...