Opinionsblogg

SD och HBTQ

 
I mitt förra inlägg berörde jag manlighetsnormer och steget därifrån är inte speciellt långt till HBTQ-frågor, därför tänkte jag ägna dagens text om lite tankar kring SD:s syn på HBTQ.
 
I somras under Almedalsveckan blev Jimmie Åkesson, precis som alla andra partiledare, intervjuad av Anders Pihlblad i TV4. Han sa då följande om Pride: ”Jag tycker att Pride är bra, även om paraden är lite obscen. Men det kanske behövs mer i andra länder än Sverige.” Enligt Brottsförebygganderådet så var det 2013 uppskattningsivs inte mindre än 25 000 hatbrott med homofobiskt motiv och då inkluderas inte heller hatbrott mot transpersoner. Jag kan bara tänka mig hur det måste kännas att som HBTQ-person som utsatts för hatbrott få höra att deras viktigaste event inte skulle behövas i Sverige i lika stor utsträckning som i andra länder. Vi har förvisso kommit långt, men vi är definitivt inte framme än. Läs gärna mer statistisk här: http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/statistik/hatbrott.html. 
 
För att ta exempel direkt ur vad partiet själva säger. Enligt deras sida "vår politik A till Ö" framgår endast att en människas sexuella läggning är en personlig fråga och ingenting som partiet fäster någon vikt vid samt att trakasserier mot en människa på grund av deras sexuella läggning är oacceptabelt. (https://sd.se/var-politik/var-politik-a-till-o/) Det låter ju ganska bra, det borde innebära att de förespråkar rättigheter för dessa människor trots allt? Men nej, det här är bara ett sätt att visa upp en polerad yta.
 
Låt mig citera ett stycke ur Sverigedemokraternas principprogram: "Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra." SD säger alltså nej till adoption för HBTQ-personer och vill inte heller förespråka deras rätt att få gifta sig. 
 
Det ska sägas att det finns SD-sympatisörer som förespråkar HBTQ-rättigheter. Men vad de inte förstår är att de per automatik blir medskyldiga till en homofobisk politik genom att välja det här partiet, enligt vilka homsexualitet är en onaturlig avart. Vilket framgår både av deras politik och deras företrädare, jag har på fullaste allvar hört SD:are jämföra homosexualitet med tidelag.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Är SD:s hjärtefrågor viktigast för väljarna?

Vi såg igår att Aftonbladet skrev en artikel som visar att Sverigedemokrate...

Jesper Nilsson

Identitetskriser

”Till er rasistiska jävlar, nationalister och nassesvin, har jag bara en sa...

Jesper Nilsson

Årets första partiledardebatt

I dag ägde årets första partiledardebatt rum i riksdagens kammare. Jag tänk...

Jesper Nilsson

Eftertankens kranka blekhet

Jag tänkte fotsätta lite på samma spår som senast. Den här gången genom att...

Opinionsblogg

Manlighetsnormer i samhället och på läktaren i förhållande till SD

 

Jag var på hockey i Uppsala igår. Det här handlar dock inte om matchen utan istället om ett beklagligt och obehagligt fenomen som är väl utbrett på läktaren. Det var ett tämligen ringa bortafölje som tagit sig till arenan, men som inkluderade ett par vuxna män som stod och skrek diverse okvädningsord om prostituerade kvinnor och deras vitala delar. När jag sa åt en av snubbarna att skärpa sig för att de betedde sig illa, och poängterade att deras uppförande inte vore acceptabelt någon annanstans i samhället, fick jag till svar något i stil med: ”vi speglar samhället.” Jag invände med att den enda del av samhället de representerar är den som utgörs av SD-sympatisörer. Han sken upp och skröt om att han var övertygad Sverigedemokrat tillika antifeminist och ville upprätthålla de traditionella och stereotypa könsrollerna. Det här känner vi igen som manlighetsnormer, tyvärr ett allt för vanligt fenomen på läktare inom fotboll och hockey. Finns det två delar av samhället som specifikt behöver rikta fokus på genus och jämställdhet så är det sympatisörer till SD och vissa delar av supporterklubbarna. SD har svårt att attrahera kvinnor, vi vet varför, också på läktaren är män klart överrepresenterade och det är inte konstigt att inte fler kvinnor går på matcher med tanke på attityden som är rådande hos vissa män som fått i sig en alltför stor mängd alkohol.Tyvärr är det också så att de som är i störst behov av dessa åtgärder är de som är minst benägna att genomföra dem. Försök föreslå för en genomsnittlig SD-sympatisör att läsa en kurs i genusvetenskap eller gör detsamma med en radikal supporter så får du se responsen...

Manlighetsnormer ser likadana ut oavsett var i samhället vi möter dem och de enda som kan åtgärda problemen är de som är en del av dem. SD måste själva se problemen i partiet för att kunna bli mer jämställda, på samma sätt så måste vi supportrar förstå att det är vi som måste sätta ner foten och motverka dessa normativa strömningar. Jag kan inte tala för alla supportrar, men jag ska allt vad jag kan för att komma till bukt med det här problemet.

Jag brukar prata om min egen väg till SD, den som gick genom identitetskriser och bristen på social tillhörighet och som ledde till en nationell identitet. Men jag tror att de radikala "supportrar" som väljer SD kan ha en annan utgångspunkt. Det här är nämligen inte ensamvargar, utan fungerar snarare som en flock bestående av obildade män. Jag kan hos dessa personer märka ett egoistiskt tankemönster med idéer om att människor måste bidra till samhället för att räknas. Dessa SD-sympatisörer vill inte betala skatt för att hjälpa de som är utsatta, de ser i första hand till sig själva och anser snarare att alla människor alltid har ett eget ansvar. Jag menar att ett sådant egensinne är direkt obehagligt. I förhållandet mellan rättigheter och skyldigheter emellan samhället och befolkningen så är min utgångspunkt att det i första hand är samhället som ska finnas till för sina invånare och inte tvärtom. Jag är av uppfattningen att alla människor har olika förutsättningar och att samhället ska hjälpa dessa att uppnå sin fulla potential. 

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Nytt år, nya möjligheter och tid för att reflektera

Tittar vi tillbaka kan vi alltid lära oss av den tid som passerat, det är d...

Jesper Nilsson

Nyårsafton/amatörernas afton

Jag brukar skriva två inlägg i veckan, men nu under julen tog jag mig frihe...

Jesper Nilsson

En dikt om julen och mina egen resa

Med anledning av att julen nalkas så tänkte jag pröva ett nytt format. Jag ...

Jesper Nilsson

Förkastligt av SD att spela på Astrid Lindgren

När Jimmie Åkesson gästade Niklas Svensson i Expressens julintervju lyfte h...

Opinionsblogg

Varför fortsätter SD växa?

 

'Fanns det ett svar på varför Sverigedmeokraterna gått uppåt efter valet trots alla skandaler skulle inte frågan behövt ställas, men nu är det väldigt invecklat och komplext. Jag vet inte om jag hade blivit SD:are om någon i min omgivning (familj, skolkamrater eller lärare) kunnat ge mig ett rimligt argument för att inte gå till det partiet. En av lärarna på mitt gymnasium besvarade frågan ”hur vi ska kunna ta emot fler, när det inte finns jobb och bostäder” på ett irriterat sätt med ett vagt resonemang om välfärden. Det rätta i det läget hade varit att förklara att i takt med att människor kommer till Sverige så kommer även antalet jobb och bostäder att öka och därmed kommer även invandring att vara lönsamt. Jag är inte säker på att jag hade lyssnat, jag var så nationalromantisk att jag sannolikt hade hittat på en ursäkt för att ändå gå till SD, men det finns ändå en väsentlig del med att samhällslärare är noga med att informera och hjälpa elever att förstå samhällets konstellationer.

De allra flesta SD:are bygger sina åsikter på personliga händelser och subjektiva samt ovetenskapliga bedömningar av dessa. Det skulle nog vara en bra idé om gymnasieskolorna i landet blev mer inriktade på att lära eleverna att tänka kritiskt. Jag kommer ihåg att jag tyckte att SD:s politik ”lät” bra när jag var i sena tonåren. Nu när jag lärt mig reflektera och förstå vad de faktiskt säger, och vad deras politik skulle få för konsekvenser, är jag av uppfattningen att deras politik är odemokratisk, inhuman och hycklande, vilket är allt annat än bra. Det är förmodligen inte utan anledning som den större delen av SD:s medlemmar och sympatisörer är tämligen lågutbildade.

Jag vet även att många som börjar närma sig pensionen är oroliga för att pengarna inte ska räcka till och därför reagerar mot att papperslösa får tandvård för 50 kr… oro är förmodligen en stor anledning till SDs framfart, men det finns ingen motsättning mellan pensionärer och papperslösa. Tandvården, och för den delen mycket annat, skulle förmodligen bli avsevärt mycket billigare om inte åtta av Sveriges 20 största bolag helt eller delvis struntade i bolagsskatten (läs mer: http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/sveriges-storsta-bolag-nolltaxerar). Lustigt nog har jag aldrig hört några SD-sympatisörer bli förbannade över detta, men det kan likväl förhoppningsvis vara ett argument som kan få några oroliga människor att tänka om.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Varför så provocerade av vem som är lucia?

Igår var det som bekant lucia och i vanlig ordning kom det såklart vissa so...

Jesper Nilsson

Åkesson hos Malou efter tio

Jimmie Åkesson gästade ”Malou efter tio” häromdagen. SD-ledaren lyfte då so...

Jesper Nilsson

Går det bra, eller går det som vanligt?

Frågan ställs retoriskt till Sverigedemokraterna. Partiets företrädare fort...

Jesper Nilsson

Självinsikt

För att utvecklas som person och individ krävs det att lyssna inåt och fund...