Blogg

Tusen fler begår självmord än dör i trafiken, ändå berörs det inte lika mycket

 
 

I Sverige 2016 dog 263 personer i trafiken, en ökning med tre personer från 2015 (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/sa-manga-dog-i-trafiken-2016). Det är för många och det är jättebra att det satsas pengar på att göra trafiken säkrare, att uppmuntra människor att hålla hastighetsgränserna och att inte köra när de är påverkade. Men samma år tog 1478 respektive 1554 individer livet av sig (http://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0), ändå pratas det inte och satsas inte alls lika mycket inom det området. Det har exempelvis förekommit riksdagsdebatter om trafikolyckor, men såvitt jag vet har det aldrig förekommit en som helt riktar sig mot självmord. Det nämns som exempel ibland gällande exempelvis psykiatrisk vård och när det handlar om ensamkommande flyktingbarn. Bland unga män 15-24 är det till och med vanligaste dödsorsaken, det kan förstås bero på att de är ganska friska i övrigt, men ändå. Jag kan rekommendera boken ”När någon tar sitt liv” av Alfred Skogberg.

Det här är ett otroligt tungt område att beröra, gissningsvis är det ett av skälen till att det tenderar att förbises, men just därför måste det uppmärksammas. Psykisk ohälsa är ett stort problem i samhället och de som lider av det har en tendens till att bli förlöjligade och att inte tas på allvar. Den som varit med om en trafikolycka kommer löpa risk att få synliga skador på kroppen, däremot syns det inte lika tydligt på de som lider psykiskt.

Likväl går det att hjälpa människor som mår dåligt, det gäller dock att hitta dem och det är inte alltid så lätt. Det är väldigt skambelagt att må dåligt, det kan av majoritetssamhället anses att en sådan person är ”svag” eller ”onormal”. Därför kan det också vara svårt för omgivningen att fråga: ”mår du dåligt?” eller rent av ”funderar du på självmord?”. Det ska dock sägas att det finns oerhört många människor som kan må dåligt, men som ändå inte vill ta livet av sig. Vem som helst kan väl känna sig lite nere ibland, då är det viktigt att ta det på allvar och hjälpa till innan det går för långt. Men steget från att vara ”deppig” till att vilja dö är stort.

För egen del skulle jag inte ens tänka tanken att ta livet av mig, åtminstone inte så länge jag är frisk. Det värsta som skulle kunna hända mig i min samhällstillvaro, rent hypotetiskt, är att jag får indraget CSN, blir av med min lägenhet och utan inkomst tvingas flytta hem till någon av mina föräldrar. Det skulle vara jättejobbigt, jag skulle känna mig som en belastning, men likväl, så länge jag lever kan jag göra något åt det. Det kommer en morgondag då jag får det bättre ställt. Mina föräldrar skulle hjälpa mig för att de bryr sig och inte vill att jag ska fara illa. Det är värt att tänka på för jag misstänker (utan egentlig grund) att många som mår dåligt inte känner sig behövda och att de är en belastning för sina närmaste, så är det inte.

Jag hörde en gång om en som mamma förlorade både sin man och sina två barn i en brand, skulle det hända mig är det inte omöjligt att jag skulle välja att göra slut på mitt lidande. Jag blir tårögd bara av tanken

Jag är inte på något sätt kunnig inom den här svåra frågan och har förhållandevis till många andra väldigt lite att komma med, men jag vill ändå lyfta den. Det finns så många skäl till att människor väljer att ta livet av sig att jag inte kan ta fram alla aspekter här. Men jag vill säga åt politiker att satsa på kuratorer och psykologer i skolan och i hela samhället. Vi som mår bra måste också fråga oss vilka förväntningar och krav vi har på personer i vår omgivning, känner de sig oförmögna att leva upp till vad de tror förväntas av dem kan det få förödande konsekvenser. 

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Machokultur och trashtalk

I dagarna har det uppmärksammats en händelse från Svenska hockeyligan. Två ...

Jesper Nilsson

Stefan Löfven bortröstad, allt ansvar ligger nu hos C och L

Nu har det skett, det vi redan vetat om skulle ske efter valnatten; Allians...

Jesper Nilsson

En vecka efter valet

En vecka har nu passerat sedan valdagen och är rösterna färdigräknade.Det b...

Jesper Nilsson

Sista debatten

Igår genomfördes den sista debatten innan valet i SVT. Det var en frejdig d...

Blogg

Ifrågasätt mig gärna, men använd rimliga argument

 

Det finns alltid de som inte kommer förstå hur en människa under några som helst omständigheter kan tilltalas av extrema åsikter, och för en person som exempelvis växt med olikheter och vikten av att värna om mångfald och öppenhet samt haft en trygg och stabil tonår kan jag förstå att det finns utrymme för denna oförståelse.

Extremism är ett stort problem och någonting som såväl måste motarbetas och undvikas till varje pris. Då jag själv varit med i SD förstår jag dock att somliga undrar varför jag gick med i partiet om jag nu tycker så illa om deras åsikter och värderingar. Likväl önskar jag att folk som ifrågasätter mig gör det med en rimlig frågeställning, det gör också de flesta. Det kan t.ex. vara: ”Du säger att du tar avstånd från SD och att du mått dåligt över extremismen. Men du var ju politiskt insatt, du visste vilka Sverigedemokraterna var och vad de stod för. Dessutom berättar du att du ganska snabbt upptäckte rasistiska strömningar i partiet, varför engagerade du dig i så fall?”

Det är en jättebra och legitim frågeställning och svaret är: Jag trodde på SD:s vision om en nolltolerans, jag trodde att partiet verkligen ville få bort rasismen och att problemet var övergående. Jag kände till deras historia, men trodde verkligen att de släppt den biten. Jag trodde att de ville satsa på välfärdsstaten, att de inte alls hade problem med nyanlända utan ”bara” ville minska invandringen temporärt tills svåra samhällsutmaningar blivit lösta. Jag var inne i en så nationalromantisk bubbla att jag inte tänkte rationellt, dessutom hade jag så dåligt självförtroende att jag blev alldeles salig när jag fick beröm av partiets medlemmar, plötsligt fick jag också en plats. Därför påpekar jag ofta att jag varit oerhört naiv, det är även svårt att ta sig ur en extrem rörelse när man en gång kommit in. Det blev dock bättre när jag började plugga och lärde mig tänka kritiskt samt se saker ur olika vinklar. Det var heller inte helt fel att få riktiga vänner som brydde sig om mig på riktigt och som kunde belysa att jag inte behövde partiet för att vara någon och att min nationalromans inte var genomtänkt.

Det värsta svaret jag kan få på det resonemanget är: ”så naiv kan du inte varit.” Vad ska jag svara på det, det är ju bara ett oförskämt påstående. Det var det jag ville ha sagt med inlägget jag skrev för en vecka sedan, jag har tvingats inse att det kunde uppfattas som att jag anser mig vara förmer än människor som inte har utbildning. Min poäng är att högskoleutbildning underlättar för att tänka kritiskt, problematisera och se saker ur olika perspektiv. Det här hade jag själv problem med (liksom många SD:are), varav jag själv blev sverigedemokrat. Det är inte en slump att det är återkommande inom den rörelsen, eller överhuvudtaget bland människor som inte förstår hur mycket en individ påverkas av sin omgivning och att en människas liv kan ta väldigt många olika riktningar, framförallt i ung ålder.

Eftergymnasial utbildning är ett hjälpmedel för förståelse, men inte en förutsättning. Det har i alla fall betytt mycket för mig. Fast om någon uppenbart inte vet vad hen pratar om, utan bara ifrågasätter mitt intellekt på ett oförskämt sätt, så ser jag rött.

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Två statsministerkandidater och en missnöjd Svarte-Petter med högljudda följare

Igår sände SVT ett program som hette "Jag vill bli statsminister" där de fö...

Jesper Nilsson

Döm aldrig en hel grupp efter en enskild individs dåliga beteende

I dagens inlägg öppnar jag mig och berättar om en personlig upplevelse som ...

Jesper Nilsson

Åkessons pinsamma sågning av P3

Igår gästade Jimmie Åkesson Morgonpasset i P3 liksom de andra partiledarna ...

Jesper Nilsson

AfS kommer till Västmanland idag

Alternativ för Sverige genomför en landsomfattande valturné som baseras på ...

Blogg

#Metoo och kända medieprofiler

 

Under den gångna veckan har många kvinnor vittnat om sexuella trakasserier och övergrepp under kampanjen #MeToo, flera stora mediaprofiler bland andra Martin Timell och Lasse Kronér har pekats ut. I den förstnämndas fall verkar rent av TV4 varit medvetna om att hans medarbetare reagerat, vilket gör det förkastligt att inte kanalen satt ner foten mot honom tidigare. Jag kommer aldrig mer kunna se Pocahontas i svenskt tal och veta att han gör rösten till Thomas, åtminstone inte utan att känna avsmak. Likväl måste sanningen fram, dra fram dem i ljuset där vi kan se vilka de är och där de inte kan skydda sig i skuggorna.

Jag såg att den mångsidiga skådespelaren Morgan Alling på Twitter skrev något om sin egen bransch. Jag kan mycket väl tänka mig att det finns hemska berättelser om trakasserier inom teatervärlden, min enda förhoppning är att det ska komma fram. För det är genom att belysa sanningen som vi kan vidta åtgärder.

Det är otroligt starkt av alla kvinnor som vågar träda fram och berätta, men samtidigt är det skrämmande att det är så många. Antalet kvinnor som blivit utsatta tillika antalet män som inte kan uppföra sig är hårresande. Vi i Sverige brukar ofta framhäva oss själva som världens mest jämställda land, det är sant att vi kommit långt, men vi har en lång, lång, väg kvar. Dessutom om det stämmer att vi är så jämställda här, då vill jag inte veta hur det är i andra länder.

Det finns ett omfattande förtryck av kvinnor världen över. Graderna varierar förstås, i Sverige har kvinnor haft rösträtt i snart hundra år, i Saudiarabien har de just fått det. Det är på många sätt orimligt att jämföra en öppen demokrati med en av världens mest föråldrade diktaturer. Men det jag vill ha sagt är kvinnoförtryck är ett samhällsproblem och inte ett religionsproblem, vilket exempelvis de rasistiska strömningarna försöker få det till. Jag har många gånger berört kvinnosynen inom Sverigedemokraterna (här är en debattartikel som jag skrev i mars 2016: https://nyheter24.se/debatt/834724-avhopparen-i-sd-varderas-kvinnor-efter-snygghet), trots att de själva har en medelålderssyn på kvinnor och jämställdhet så är de fräcka nog att beskylla muslimer för att vara kvinnofientliga.

Grundproblematiken ligger i inskränkthet, bakåtsträvan och upplysningsförakt. Det finns i alla länder, liksom mäns övertygelse om att de har rätt till kvinnors kroppar. Det här måste stoppas så enkelt är det, det är att göra det som är svårt. Vi män har ett jätteansvar att rannsaka oss själva och även vi som respekterar kvinnor och värnar om deras rättigheter måste bidra till att lyfta kvinnor och förkasta manlighetens uppförande.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Två veckor till valet, hur kommer det gå?

Med två veckor kvar till valet är frågan; hur mycket kommer förändras från ...

Jesper Nilsson

Det är strategipolitiskt självmord att störa SD:s torgmöten

Valrörelsen har börjat och så sent som igår var Jimmie Åkesson i Västerås o...

Jesper Nilsson

All you fascists are bound to lose

1942 skrev den amerikanske musikern Woody Guthrie låten "All you fascists a...

Jesper Nilsson

SD:s hårdföra och patetiska försök till smutskastning av Socialdemokraterna

SD har kommit med ny "dokumentär" om Socialdemokraternas historia. Detta me...