Blogg

Fascisterna marscherar igen

 

”Fascisterna marscherar igen

Gamla tider kan komma tillbaka, min vän

Då de svaga likvideras, du måste öppna dina ögon och se

Glöm aldrig vad som hände i Tyskland ’33”

Låten gjordes av punkbandet från Köping Charta 77 och heter Ensam kvar, idag känns den mer aktuell än på länge.

Det är matchdag, jag dricker kaffe ur min favoritkopp med lagets logga och i min matchtröja. Men det känns inte som vanligt. Det känns ungefär som när matcher spelas direkt inpå terrorattentat eller andra hemskheter, fotbollen framstår som futtig i jämförelse.

Anledningen är såklart att nazisterna demonstrerar i Göteborg. Egentligen är demonstrationen olaglig, då den strider mot hela det demokratiska samhället och dess fundament om mänskliga fri- och rättigheter. Den, eller de, som bär ansvaret för att ge tillstånd till den måste avgå, det här är parodi på rättssamhälle. Exempel: om vi ska spela kort, så finns det regler som vi deltagare förhåller oss till. Den som inteföljer reglerna får inte vara med. Det är samma sak med nazisternas demonstration.

Frågan nu är hur den ska hanteras. Det kommer finnas tusentals motdemonstranter av människor runt om i Sverige som vill ta ställning mot nazister, vilket givetvis är helt rätt. Hade det varit SD, skulle det varit ett strategipolitiskt självmord att störa och demonstrationen, men nu handlar det inte om ett politiskt parti. Det handlar om en terrorgrupp, de måste stoppas så enkelt är det!

Det lär dock finnas de som inte kommer nöja sig med att störa demonstrationen, extremister från AFA och RF lär se sin möjlighet till fysisk konfrontation. Många av dessa är lika grymma och hänsynslösa som nazisterna själva, jag skulle inte vilja hamna i deras väg (tvivlar starkt på att de skulle genom fingrarna med min politiska bakgrund, tror inte det spelar någon roll för dem hur mycket jag motarbetar och tar avstånd från SD). Jag får lite samma känsla av den här demonstrationen som med huliganslagsmål, vissa bryr sig inte ens om sakfrågan, de vill bara slåss.

Hade jag fått bestämma skulle militären fått gå in och ta hand om den här demonstrationen, jag är beredd att betrakta den som ett direkt hot mot Sveriges frihet, är det inte det som vi har ett försvar till? Jag vet att det inte är tillåtet och jag vill inte att de ska skjuta ner folk med höghastighetsvapen,  bara att de ska vara där och hålla koll på nazisterna.

Hur som helst kommer det bli ett fruktansvärt liv i Göteborg och ärligt talat är jag inte jätteledsen över att jag inte är där. Istället kommer jag i vanlig ordning se min fotboll, jag försöker intala mig själv att det bästa sättet att hantera antidemokrater är att leva på ett demokratiskt sätt. Men det är inte ett jättestarkt argument, likväl: fotboll är ett fantastiskt sätt att bygga broar mellan människor och för egen del så är det underbart att kunna koppla bort nazisterna när fotbollen börjar och bara fokusera på mitt lag. Vad än nazisterna gör kommer de aldrig kunna stoppa fotbollen som institution i samhället. Den vetskapen är terapi för själen.

Tottenham spelar mitt under demonstrationen idag, de är från ett område i London där det bor många judar. De är stora rivaler till mitt West Ham, men just idag tänker jag hålla på dem! (Ni som inte gillar fotboll förstår nog inte hur anmärkningsvärt det ställningstagandet är.)

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Därför är det svårt att lämna en extrem rörelse

Jag brukar ofta nämna att det är svårt att lämna en extrem rörelse som man ...

Jesper Nilsson

Det är jättesvårt för den som blivit utsatt för trakasserier att säga ifrån

De senaste veckorna har kontinuerligt kampanjer som rör kvinnors utsatthet ...

Jesper Nilsson

Ett år sedan det amerikanska presidentvalet

I dagarna är det ett år sedan det amerikanska presidentvalet, ett val som b...

Jesper Nilsson

Därför bloggar och föreläser jag

Jag satt och spekulerade här om dagen och kom plötsligt till insikt med att...

Blogg

Hanna Wighs avhopp från SD

 
Igår sände TV4 ett reportage i Kalla Fakta om hur en av Sverigedemokraternas medlemmar, riksdagsledamoten Hanna Wigh, valt att lämna partiet efter interna trakasserier från sina kollegor. Hon berättar om diverse hemskheter hon blivit utsatt för, hur partiet behandlar de som kritiserar dem och hur de ignorerat det som hon blivit utsatt för.
 
Det här känner jag alltför väl igen. Jag känner inte Wigh, men träffade henne vid något enstaka tillfälle. Hennes berättelse förvånar mig inte alls, dels för att hon under en längre tid har uppmärksammats medialt för det hon blivit utsatt för, vilket gör att det här knappast kommer som en chock för partiet, även om de påstår det. Men framförallt vet jag hur svårt det är att kritisera partiet. Det är mycket riktigt väldigt sektliknande, medlemmarna kretsar runt partisymbolen likt planeterna runt solen och den som har mage att kritisera företrädare eller partiet motarbetas.
 
Jag minns en händelse från Almedalen 2013, som togs upp i gårdagens program. Det var precis när jag blivit aktiv i partiet och var med på en lokal grillkväll. Saken diskuterades av de som varit i Almedalen och hört om detta, men fokus låg inte på förövaren, det var ingen chockad stämning över att en kvinna i partiet råkat ut för något fruktansvärt, istället ifrågasattes hennes trovärdighet och det knorrades över att hon gått till media. Det ska också sägas att en person som var med i distriktet under min tid inte fick kandidera i till sin kommunfullmäktige på grund av att han var dömd för sexuella övergrepp, ändå tillätts han att få positioner på lokal nivå, vilket är häpnadsväckande och säger väldigt mycket om partiet.
 
Jag vet att SD:are gnällde på mig för att jag gick ut med min berättelse för drygt två år sedan, istället för att "sköta det internt" och de vidhöll att  "de absolut inte kände till mina upplevelser". SD:are är omåttligt lojala mot varandra, men de stöter bort de som inte fullt ut delar partiets linje och som ifrågasätter deras beslut och medlemmar. Det är oerhört kränkande mot en person som Hanna Wigh som blivit sexuellt trakasserad att inte ta det på allvar utan bara svepa det åt sidan och sedan påstå att de inte alls känt till hennes upplevelser.
 
Jag kommer ihåg när jag beklagade mig för kollegor på lokal nivå och försökte berätta att det kändes som att jag blev utsatt för vuxenmobbning och att de på sin höjd visade lite medkänsla, det hände att någon sade: "säg inte vuxenmobbning, det låter hemskt." För mig var det hemskt, en gång satt jag till och med hemma hos mamma och grät. Det absolut jobbigaste var nästan att det förväntades av mig att jobba tillsammans med de personer som fick mig att må illa, men det ansågs ju vara min plikt mot partiet... Tänk om SD någon gång kunde ta kritik som riktas mot dem på allvar, istället för att göra sig själva till offer. Jag förstår mycket väl hur det måste kännas för Hanna Wigh. Jag vet att det är lätt att ryckas med när man väl börjat engagera sig och att det är svårt att ta sig ur någonting som man blivit indragen i. Det ska sägas att hennes positioner och upplevelser är betydligt högre och större än mina, men jag förstår henne. 
 
Jag gratulerar Hanna Wigh till ett klokt beslut, hur hon är som person och vad hon har för åsikter har jag ingen aning om. Jag såg att hon verkar sitta kvar som politisk vilde i Riksdagen, något som jag kan finna märkligt om hon inte trivs i partiet. För mig var det inte ett alternativ att bli vilde, trots att jag gärna suttit kvar både i kommunen och i dåvarande landstinget. Jag mådde så dåligt av Sverigedemokraterna att jag inte ville vara i närheten av vare sig partiet eller de företrädare som gjorde mitt liv till ett helvete, därför fanns det inte på kartan att träffa dem i möten en gång i månaden. Men om det är som hon säger, att hon ser fram emot att möta dem i debatter, så är det imponerande. Jag hade inte gjort det.
 
Hur som helst är jag feminist och som sådan anser jag att förtryck mot kvinnor alltid ska förkastas och motarbetas, oavsett politisk hemvist. Därmed är det starkt av Hanna Wigh att gå ut så här och berätta om sina upplevelser, förhoppningsvis blir det en väckarklocka för många SD-sympatisörer.

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Vad händer om SD tar makten?

Till att börja med gjorde Expo redan 2011 en granskning av 1700 motioner sk...

Jesper Nilsson

SD-sympatisörer skyller alltid på någon annan

Det kommer förmodligen inte som någon större överraskning för de flesta att...

Jesper Nilsson

Tusen fler begår självmord än dör i trafiken, ändå berörs det inte lika mycket

I Sverige 2016 dog 263 personer i trafiken, en ökning med tre personer från...

Jesper Nilsson

Ifrågasätt mig gärna, men använd rimliga argument

Det finns alltid de som inte kommer förstå hur en människa under några som ...

Blogg

Har tyskarna redan glömt?

 
Igår var det val i Tyskland. Det mest uppseendeväckande är att deras högerextrema parti, AFD, blev tredje störst. Vilket gör att även Tyskland nu på allvar drabbats av den högerextrema våg som plågat Europas länder under en längre tid.
 
Tyskland har annars varit duktiga på att hålla högerextremismen i schack efter andra världskriget. Till exempel har de inte på något sätt försökt skyla sin historia, istället finns det flera museum och monument till minne av de som fick sätta livet till på grund av nazismens illdåd. Dessutom har Tyskland varit ett av de länder som tagit emot flest migranter sett till sin befolkningsmängd, de har dessutom varit duktiga på att få in dessa individer i samhället. Se bara på hur deras fotbollslandslag fått namn som Boateng, Mustafi, Khedira och Özil (för att nämna några), vilket bidragit till att ge landet framtidshopp.
 
Men säg den lycka som varar, när saker och ting fungerar så kommer det finnas andra som vill förstöra. Men tyskarna borde vara försiktiga när de går till valurnan än andra länder. Det är inte ens 100 år sedan NSDAP fick makten, demokratiskt valt av folket. Precis som nu använde sig även Hitler av vansinniga argument och ställde grupper mot varandra på ett brutalt sätt. Skillnaden är dock att Tyskland var i en extrem kris på 30-talet och det gjorde också att Hitler kunde använda hårdare argument och strategi än vad som är möjligt idag (dessutom var demokratin fortfarande i sin vagga och inte lika utvecklad som idag), högerextremism frodas i misär och missnöje, ju sämre folk har det och ju mer missnöjda de är, desto lättare är det att nå deras lägsta instinkter.
 
Förutom att de har beklämmande åsikter i dessa högerextrema pariter så ställer de även till den parlamentariska situationen. De har tagit väljare från andra partier, vilket gör de sistnämnda svagare. Men ingen vill samarbeta med dem, av förklarliga skäl, vilket gör det svårare att bilda en fungerande regering.  Min förhoppning är att denna olyckliga utveckling kommer svänga och att de främlingsfientliga krafterna kommer falla tillbaka inom kort.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

#Metoo och kända medieprofiler

Under den gångna veckan har många kvinnor vittnat om sexuella trakasserier ...

Jesper Nilsson

Jag slösar inte bort min tid på att övertyga någon

Det är väldigt sällan som åhörarna konfronterar mig när jag föreläser om SD...

Jesper Nilsson

Låt de goda argumenten segra

Rubriken har blivit ett av mina favorituttryck och som jag använder förhåll...

Jesper Nilsson

Jag vet vad jag pratar om när det gäller SD

Ibland märker jag att SD:are i sociala medier uttrycker åsikter om att jag ...