Blogg

Kyrkoval

 
Idag är det val i Svenska Kyrkan. Jag är själv inte speciellt troende, men jag är fortfarande medlem och vill gärna påverka kyrkan i vad jag anser vara en vettig riktning. Det är onekligen en väldigt stor och välskött organisation, därför är det väsentligt att också verksamheten går åt rätt håll.
 
Främsta skälet är jag röstar är att hålla oförstående konservativa krafter (ex. SD) borta från alltför mycket inflytande. Får de bestämma kommer de väl att införa söndagsskola igen med en lika galen präst som den Jan Malmsjö spelade i Fanny och Alexander. Dessutom har ett av deras främsta toppnamn uttryckt vissa sympatier för evolutionsförnekelse (https://www.youtube.com/watch?v=FwpTZrMnG9I)
 
Det är förvisso inte SD:are ensamma om. När jag läste historia vid Uppsala Universitet hade jag en kursare som förnekade evolutionen med motiveringen att utvecklingen från trilobiter "är för krånglig", han röstade på Vänsterpartiet. Men ska man tro kan man väl åtminstone göra det på ett något sånär logiskt sätt, kanske genom att godta evolutionsteorin men hävda att det var Gud som gjorde den möjligt. Men jag är mer ateist än troende så vad vet jag?
 
För att ge uttryckt för åt vilket håll jag vill att Svenska Kyrkan ska gå, så vill jag att den ska vara mer utvecklad. Jag tror förvisso det förekommer i vissa församlingar, men jag vill att kristna, judar och muslimer (andra religioner också förstås) ska ha gudstjänst tillsammans, ibland i kyrkan, ibland i moskén och ibland i synagogan. När Lars Lagerbäck var förbundskapten i Nigeria berättade han att de muslimska och kristna spelarna bad tillsammans, det är något som Sverige borde ta efter.
 
Jag vill också att ALLA församlingar i Sverige är HBTQ-certifierade av det enkla skälet att kyrkan ska vara öppen för alla. Därmed finner jag det också som rimligt att det är kostnadsfritt att gå in i kyrkor, det är det nog i de flesta. Men jag vet att det kostar att gå in i Riddarholmskyrkan, i England kostar det även att besöka St.Paul:s Cathedral. Det tycker jag är olyckligt för alla ska kunna ta del av kyrkor.
 
I övrigt bryr jag mig inte så mycket, så länge Svenska Kyrkan är öppen och välkomnande. Men som medlem har jag ett ansvar att gå och rösta för en utveckling som jag finner önskvärd.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

Kyrkoval

Idag är det val i Svenska Kyrkan. Jag är själv inte speciellt troende, men ...

Jesper Nilsson

Jag välkomnar en festival utan män

Det är nu klart att det kommer hållas en festival där det råder mansförbud,...

Jesper Nilsson

Självförtroende, men inte självgodhet

Det är av yttersta vikt att individen vågar tro på sig själv och kan lita p...

Jesper Nilsson

Tiggeriförbud- ett förslag som dansar efter SD:s pipa

För drygt ett år sedan skrev jag ett inlägg om tiggerifröbud, då var det So...

Blogg

Jag välkomnar en festival utan män

 

Det är nu klart att det kommer hållas en festival där det råder mansförbud, och jag tycker att det är bra. På många sätt kan det argumenteras för att det är en orättvis kollektiv bestraffning av ett kön, men jag kan inte se det så. Det har varit enormt många fall av antastningar på festivaler och det är inget nytt, det är inte som SD säger att det har kommit som en följd av en ökad invandring, utan skillnaden är att det börjar uppmärksammas och det måste åtgärdas.

Vi är många män som värnar om kvinnors rättigheter och som föraktar den stereotypa mansrollen som bygger på att män ska vara tuffa och hårda. Jag känner mig inte ett dugg kränkt av att inte vara välkommen på grund av mitt kön, för jag vet att det inte är jag som är problemet utan en alltför vida utbredning av en machokultur som gör att män tror sig ha rätt till kvinnors kroppar. 

Inom SD är sexismen extrem, och det gör det väldigt fult att de försöker beskylla övergreppen på festivaler på nyanlända, men jag menar att det här inte är en partipolitisk eller ideologisk fråga. Det här handlar om ett könsnormativt fenomen. När jag lämnade SD och skrev om deras problem med sexism, objektifiering och kvinnofientliga attityder fick jag ett väldigt stort stöd. Men vissa, som aldrig skulle rösta på det partiet, sade saker i stil med: ”Bra gjort. Men sorry, sexismen kommer du nog aldrig ifrån.” För mig är det ett konkret exempel på hur utbrett, och accepterat, det här problemet är. Jag brukar inte gå ut speciellt ofta, men när det händer föredrar jag oftast att gå ut med kvinnor, de är generellt sett intelligentare, trevligare och uppför sig mer välartat (det finns givetvis knäppa tjejer också, men det är inte det jag far efter). Dessa ideal saknas i mansbilden, jag ser det ofta som att män snarare tävlar om vem som är värst för att få högre status i gruppen och det är allvarligt.

Genom att göra en festival som bara är till för kvinnor, så görs det en oerhört viktig markering gentemot en manlighetsnorm som är beklämmande. De som känner mig vet att jag aldrig någonsin skulle förminska en person utifrån hens kön eller på något sätt vara obehaglig och oförskämd mot kvinnor. Men hur ska en okänd kvinna på en festival kunna veta det? För den som blivit utsatt och hamnat mitt i en grupp bestående av riktiga mansgrisar kan det vara olustigt bara att veta att män är i närheten, för det finns typer som inte kan bete sig och som vägrar lyssna på ordet ”nej”. Tänk vad skönt det måste vara för en tjej att få gå på en festival och inte hela tiden behöva vara på sin vakt och vänta på att en äcklig karl ska komma och kränka henne.

Ni män som, liksom jag, ser problemet men mäns nedlåtande attityder mot kvinnor, ta inte åt er av det här beslutet. Använd det här som ett varnande exempel, så att de som inte kan uppföra sig förstår vad som kommer hända om de inte skärper sig.

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Märkeskläder

Jag är väldigt fåfäng och oerhört förtjust i snygga kläder, väldoftande par...

Jesper Nilsson

Vad krävs för att en extremist ska bli förlåten sina forna förseelser?

Igår hamnade jag i samma tågvagn som en av Sveriges mest ökända nazister på...

Jesper Nilsson

Minoriteter i ett svartvitt-tänkande samhälle

Vi lever i ett av världens mest öppna samhällen, likväl känns det ibland so...

Jesper Nilsson

Dags för rökrutor på gator och torg!

Under en längre tid har en del människor tillhörande en specifik grupp irri...

Blogg

Självförtroende, men inte självgodhet

 

Det är av yttersta vikt att individen vågar tro på sig själv och kan lita på sin egen förmåga att klara av saker och ting. Likväl sätter jag ett högt värde på ödmjukhet och lyhördhet inför andra människors kunskaper och kompetens.

Förr om åren var jag så rädd för att uppfattas som stöddig att jag tryckte ner mig själv och mer eller mindre använde Jantelagen som ledstjärna. Det är inte bra, för genom att säga till mig själv att jag inte var något, att jag inte kunde något, så blev mitt självförtroende lidande, något som ledde till att jag ofta blev överkörd i diskussioner med andra. Vilket i sin tur gjorde mig bitter och säkert spelade en väsentlig del i att jag blev sverigedemokrat.

Att jag hamnade fel i SD råder det inget tvivel om, men likväl var det väldigt bra för mig att hitta politiken. Plötsligt hade jag funnit något som jag både tyckte om och dessutom behärskade. Efter mitt avhopp fick jag ett massivt stöd och mycket beröm, dessutom blev jag intensivt intervjuad av flera medier. Jag hade aldrig kunnat drömma om att bli intervjuad av TV och hade inte heller trott att jag skulle klara det, eller bli intervjuad i direktsänd radio. Men man vet inte vad man klarar av förrän man blir tvungen och jag växte ett par centimeter den sommaren. 

Numera känner jag mig trygg i vad jag klarar av inom den akademiska och den politiska världen, även om jag givetvis inte är perfekt och har mycket kvar att lära. Men jag vet att jag behärskar den, samtidigt är jag ödmjuk inför att andra också gör det samt att jag måste hålla mig koncentrerad på det jag gör och ta mina uppgifter på allvar så att jag inte blir självgod och slutar utvecklas.

Tidigare hade jag svårt att ta åt mig av beröm och försökte nästan vifta bort det. Men när jag föreläste för en avdelning inom Handels i onsdags och jag får veta att person i pausen sagt något i stil med: "Åh, det är så bra. Jag vill bara ställa mig upp och applådera." I det läget vore det både dumt och oförskämt av mig att inte ta åt mig. 

Ha självförtroende och lita på dig själv, men var inte självgod utan fokusera på att fortsätta utvecklas.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Jag var tvungen att hitta min egen väg

Under min tid i SD var det många, för att inte säga de flesta, av mina närs...

Jesper Nilsson

SD:are brukar påstå att jag säljer ut mig själv

Som de flesta säkert förstår är jag fruktansvärt impopulär bland Sverigedem...

Jesper Nilsson

SD:s sjunkande siffror är ett tecken i tiden

I veckan kom opinionssiffror som visade hur Sverigedemokraterna sjunkit med...

Jesper Nilsson

"Svenska" värderingar?

I de politiska samtalen hörs ofta uttrycket ”svenska värderingar”, frågan ä...