Blogg

Patriotism

 

'Det står ett OS framför dörren (senare i sommar ett fotbolls-VM) och över hela världen kommer folk vifta med flaggor och nynna på sina respektive nationalsånger. I idrottssammanhang kan jag tycka att det är ganska harmlöst, faran ligger dock i om människor inte klarar av att skilja sporten från samhället. Eller för den delen, om människor blir så törstande efter framgång att de börjar försöka hetsa fram en elitstyrka av elitidrottare med hjälp av militärisk disciplin, likt nazitysklands utbildningsanstalter Napola (inte idrott dock) och gamla Sovjets drillning för att forma den gamla superfemman i ishockey.

Ni som känner mig, eller läser mina inlägg, vet att jag var extremt patriotisk för några år sedan, idag bara i idrottssammanhang och när någon låter nationalromantisk tenderar jag att dra öronen åt mig. Patriotismen tenderar att gå hand i hand med nationalism, dock finns det en väsentlig skillnad mellan dessa. Förenklat går det att förklara med att en patriot ”bara” älskar sitt land, medan en nationalist även älskar sitt folk. Nationalismens grundsten är: ”ett folk för var land” och det ingår även en patriotism i detta. Det går att vara patriot utan att vara nationalist, men det går inte att vara nationalist utan att vara patriot. För er som gillar fotboll kan vi säga att en som endast är patriot blir glad när Sverige vinner, en nationalist blir glad när Sverige vinner, men inte om matchhjälten heter Zlatan Ibrahimovic.

Det kan förstås tyckas harmlöst i det avseendet att bara älska ett land, utan att lägga några värderingar i vem som bor där, men det är något som gemene människa bör vara försiktig med. Först och främst måste frågan ställas: ”varför älskar du 'ditt' land?” Är du stolt och tacksam för att ditt land är öppet och inkluderade? Skänker landet pengar till bistånd och är generösa i flyktingmottagandet? Värnar landet om miljö och djurskydd? I det avseendet ligger problematiken främst i att det riskerar i att du slår dig för bröstet och känner dig nöjd och därmed slutar utvecklas. Det mest påtagliga problemet med patriotism är dock att det tenderar att leda till både konservatism och ett tänkande i svart och vitt.

Den som älskar 'sitt' land lyfter gärna fram tradition och historia och då är risken överhängande att en sådan person kommer uppleva att såväl nyanlända som politiker hotar detta. Jag brukar berätta om min känsla av panik när två miljöpartister ville ta bort statyerna av Karl XII och Gustav II Adolf, dessutom brukade jag, snudd på gråtmilt, propagera för hur karolinerna dog på slagfältet och hur bönderna plöjde åkern ”för vår skull”. Det är inte friskt när det går så långt. Dels för att det inte finns något romantiskt alls över det hela, de gjorde inget av det där för vår skull, de ville bara överleva. Men framförallt är den där rädslan för förändring och utveckling det stora problemet.

Patriotism kan även hämma internationalisering, samarbete, handel och rörlighet mellan länder. Det riskerar att leda till en kraftmätning där var vill visa sig starkast, det finns inget positivt med det.

Låt oss jubla åt Sveriges eventuella framgångar i OS, men låt oss även glädjas åt när det går bra för andra länders representanter och inte missa unna någon annan (så länge det inte är på vår bekostnad, det är trots allt en tävling). I brist på krig (som jag är glad över) får vi fylla freden med lite spänning… på ett mer sunt sätt och opolitiskt sätt! Jag brukar ofta prata om hur samhället speglas av idrott (framförallt fotboll), men det vi-och-dem-tänkande som tenderar att finnas inom sporten måste undvikas i övriga samhället. Därför bör vi även vara väldigt försiktiga och återhållsamma med patriotism.

Mest lästa inläggen

Jesper Nilsson

All you fascists are bound to lose

1942 skrev den amerikanske musikern Woody Guthrie låten "All you fascists a...

Jesper Nilsson

SD:s hårdföra och patetiska försök till smutskastning av Socialdemokraterna

SD har kommit med ny "dokumentär" om Socialdemokraternas historia. Detta me...

Jesper Nilsson

Sociala medier måste våga stänga extremisternas konton

Igår hände något uppseendeväckande och väldigt glädjande; Youtube stängde p...

Jesper Nilsson

Ignorera inte en situation där du ser någon bli kränkt!

Häromdagen var jag nere på stan för att besöka min favoritbutik och köpa li...

Blogg

Förintelsens minnesdag

 

Idag är det Förintelsens minnesdag, årsdagen av när koncentrationslägret i Auschwitz Birkenau befriades. Det här är ett av de jobbigaste ämnen som finns att skriva om, det är verkligen det yttersta av grymheter som mänskligheten är kapabel till. Men det är jätteviktigt att lyfta fram det och det blir viktigare för varje år som går och ju färre överleverare som finns kvar och kan berätta om det. Jag tror förvisso det kommer dröja bra länge innan förintelseförnekelse blir legitimt, förhoppningsvis aldrig, men det kommer bli lättare för dessa stollar när det inte finns några vittnen kvar. En del av mig kan också fundera kring om förintelseförnekarna själva tror på vad de säger, jag misstänker att många bara förnekar förintelsen för att de förstår att det är omöjligt att försvara en ideologi som har så många oskyldiga liv på sitt samvete. Genom att förneka förintelsen kan de låtsas som att nazisterna inte alls bedrev folkmord.

Krig pågår just nu i världen, det har mig veterligen aldrig varit fred på Jorden. Diktaturer har avrättat människor miljoner människor har dött, till och med Sverige, som haft fred i 200 år har genomfört blodiga fälttåg och avrättat helt oskyldiga människor, Karl XI:s behandling av skåningar under andra halvan av 1600-talet skulle vi idag kalla tvångsförflyttning och etnisk rensning. Brutal slavhandel har också förekommit, så krig, rasism, hatbrott och avrättningar är inget unikt. Ändå är förintelsen det värsta jag kan föreställa mig. Tyskland var en demokrati, visserligen en ung sådan, men likväl en demokrati och inte en redan etablerad diktatur, vilket brukar vara fallet i de här sammanhangen. Hitler tar makten med hjälp av sjuka konspirationsteorier och löften om att det tyska folket, som stått på knä efter att landet fått skulden för första världskriget, ska få det välställt igen. Han gör sig själv till diktator och startar sedermera krig och börjar systematiskt avrätta människor som anses ”oönskade”. Sjuka, ”svaga”, judar, homosexuella, romer, meningsmotståndare, förrädare, alla väntade de samma hemska öde.

Hade det kunnat undvikas? Det hade nog i alla fall kunnat göras mer, de allierade trodde först inte på rapporterna som den modige polacken Witold Pilecki, som infiltrerade Auschwitz, återgav (http://varldenshistoria.se/krig/andra-varldskriget/forintelsen/polsk-motstandsman-akte-frivilligt-till-auschwitz). Men framförallt skulle Storbritanniens och Frankrikes ledare inte försökt krossa Tyskland efter första världskriget. Tyskland var inte värre kålsupare än någon annan, men britterna och fransmännen skyllde på dem, kanske för att sätta sig själva i bättre dager, vad vet jag? Möjligtvis hade Hitler aldrig kunnat ta makten om inte Tyskland hade varit i en så gränslös misär, men det får vi aldrig veta.  

Men vi kan inte ändra det förflutna. Det viktiga är att vi som besitter hjärta och hjärna ser till att något liknande aldrig få hända igen. Jag avslutar detta jobbiga inlägg med en låt av hårdrocksbandet Sabaton. De fick faktisk en förfrågan om att spela den live i staden Auschwitz, men de tackade nej, då de ansåg att det kunde missuppfattas. Hur som helst, om detta skall vi berätta: https://www.youtube.com/watch?v=UnRqqCBODXs

Mest omtyckta inläggen

Jesper Nilsson

Den här hettan är läskig

Hettan, torkan, [infoga det ord du föredrar], liknar ingenting jag har uppl...

Jesper Nilsson

Åkessona förlorade bot-följare

Twitter har rensat bort alla förhatliga porrbotar som plågat oss twittrare ...

Jesper Nilsson

Skandalen i Almedalen

Almedalsveckan är igång och gissningsvis var det otacksamt för Jan Björklun...

Jesper Nilsson

Hatet mot Durmaz

Efter den snöpliga förlusten mot Tyskland, där Jimmy Durmaz stod för ett, s...

Blogg

Det är SD:s fel att debatten är polariserad

 

I söndags (den 21 januari) var det årsdagen av mordet på Fadime, en lika delar tragisk och hemsk händelse som fick stor medial uppmärksamhet, av förklarliga skäl. Den här typen av hedersrelaterat våld är givetvis förkastligt, det tråkiga är dock att rasistiska krafter försöker använda våldet som en angreppspunkt mot människor från Mellanöstern och framförallt mot islam.

Det här har gjort ett debatten, inte bara kring hedersvåld, utan även rörande migration och integration blivit polariserad. Att det finns problem kopplat till dessa områden råder det inget tvivel om, på samma sätt som det finns problem med skola, vård, omsorg, kriminalitet, eller vad det nu kan vara för samhällsområde. Men det är ingen som förnekat det, däremot är det väldigt svårt prata nyanserat om svåra frågor när SD och andra rasistiska typer använder exempelvis hedersvåld för att legitimera sin egen rasistiska agenda. Det hämmar utvecklingen då det tvingar de andra partierna att bemöta deras idiotiska resonemang istället för att rikta all fokus mot att faktiskt hitta verkliga lösningar. Samtidigt som det inte heller är konstigt om de faktiskt blir mer försiktiga med att diskutera den här typen av frågor eftersom de givetvis inte vill sitta i samma båt som ett parti som SD, dessutom tror jag också att det är en myt att partier inte vågar prata om det. Däremot framstår det så eftersom SD är så extrema, vilket gör att det för somliga kan se ut som att de vettiga partierna helt enkelt har beröringsskräck. Men det är att dra en alldeles för lång slutsats.

Det tål att poängteras att Sverigedemokraterna inte bryr sig ett dugg om Fadime eller någon annan som drabbas av förtryck, tvärtom tror jag faktiskt att de rent av är lite glada över att få en anledning att rikta fokus mot muslimer. SD vill begränsa invandringen avsevärt, förmodligen stoppa den på sikt. De hade aldrig låtit Fadime stanna, det är gräsligt att de utnyttjar hennes tragiska öde i sitt eget syfte.

Jag gissar att jag knappast är ensam om att i diskussioner med islamofober få höra uttryck som: ”det är inte alla, men…” Det är en sjuk slutsats, sätt istället graden av hedersrelaterat våld och islamistisk terrorism i förhållande till hur många muslimer som bor i Sverige, så kommer du märka att det är precis tvärtom; de allra flesta muslimer är de som lider värst av extremisterna, de vill bara utöva sin religion och ändå tvingas de bli misstänkliggjorda på grund av fundamentala islamister.

För övrigt tror jag det är farligt att använda begreppet ”hedersförtryck”, de som gör det för ofta tenderar att glömma att det är en del av ett strukturellt förtryck av kvinnor som finns världen över. Det är som att de tror att de inte behöver tänka på hur de själva beter sig mot kvinnor eftersom ”det ändå bara är muslimernas fel.” För egen del skulle jag definiera det som att kvinnoförtryck är ett väldigt omfattande strukturellt problem som i grund och botten bygger på samma mönster världen över, dock kan det ta sig uttryck på väldigt många olika sätt och hedersförtryck är ett av dem. Den som tror att hedersförtryck är det enda problemet och skyller allt på muslimer är längre från sanningen än vad Jorden är från solen.

Mest kommenterade inläggen

Jesper Nilsson

Politik i förhållande till VM

Mitt under ett brinnande fotbolls-VM är det intressant att reflektera lite ...

Jesper Nilsson

Det är pinsamt att Björn Söder är andre vice talman

Björn Söder är i hetluften igen, efter att återigen ha uttryckt att judar i...

Jesper Nilsson

Sista partiledardebatten före sommaren

Under dagen ägde sista partiledardebatten före sommaren rum i riksdagen. Eg...

Jesper Nilsson

Timell och Virtanen frikänns, det betyder inte att de är oskyldiga!

Igår kom domen mot Martin Timell, han blev frikänd. Liksom Fredrik Virtanen...