Vem är lättkränkt?
Det händer ofta att jag får höra att jag är lättkränkt. Det sker när jag anser att vi måste visa hänsyn och respekt för minoriteter i alla möjliga sammanhang och därmed säger ifrån ifall någon använder ett aggressivt språkbruk eller något diskriminerande som är riktat mot en specifik minoritet. Det kan exempelvis handla om en manlighetsnorm i idrottssammanhang där kvinnor objektifieras på ett smaklöst sätt.
Eftersom kvinnor är i kraftig minoritet på läktaren och i diverse forum är jag av den bestämda uppfattningen att det inte är så kul för de som är på plats att höra diverse hemskheter, då det finns en klar risk att de kvinnor som redan är där inte längre vill vara med och framförallt finns en risk att fler kvinnor inte vill engagera sig och jag förstår dem. Då gillar inte jag att bli stämplad som lättkränkt, för mig är det väldigt hemskt att höra grupper av män hålla på med en kvinnofientlig jargong och sedan svepa bort den som säger ifrån och på något sätt legitimera sig med att påstå att ”lite får man tåla.” Det är så fruktansvärt respektlöst.
Det komiska är dock att jag själv gärna använder ordet lättkränkt, påfallande ofta om just de personer som anser att jag är detsamma. Jag menar nämligen att den som är lättkränkt är den som tar illa upp av att inte få hålla på med objektifiering som är på en beklämmande låg nivå. Frågan är då: vem är lättkränkt?
Som jag ser det kan det inte vara lättkränkt att visa hänsyn till utsatta minoriteter, framförallt inte när jag tillhör majoriteten. Det är ju väldigt lätt för den som aldrig blivit utsatt att hävda att andra är känsliga och lättkränkta. För mig är en lättkränkt person någon som gnäller över att Disney klipper bort saker ur sina äldsta filmer och att en chokladboll kallas för just ”chockladboll”, den som tycker att det är ett problem ger dels intryck av att sakna empati och dels helt verkar ha missat att mänskligheten utvecklas.
Människor som tillhör majoritetssamhället måste vara tillmötesgående och lyhörda för de som är i minoritet.
