Hanna Wighs avhopp från SD
Igår sände TV4 ett reportage i Kalla Fakta om hur en av Sverigedemokraternas medlemmar, riksdagsledamoten Hanna Wigh, valt att lämna partiet efter interna trakasserier från sina kollegor. Hon berättar om diverse hemskheter hon blivit utsatt för, hur partiet behandlar de som kritiserar dem och hur de ignorerat det som hon blivit utsatt för.
Det här känner jag alltför väl igen. Jag känner inte Wigh, men träffade henne vid något enstaka tillfälle. Hennes berättelse förvånar mig inte alls, dels för att hon under en längre tid har uppmärksammats medialt för det hon blivit utsatt för, vilket gör att det här knappast kommer som en chock för partiet, även om de påstår det. Men framförallt vet jag hur svårt det är att kritisera partiet. Det är mycket riktigt väldigt sektliknande, medlemmarna kretsar runt partisymbolen likt planeterna runt solen och den som har mage att kritisera företrädare eller partiet motarbetas.
Jag minns en händelse från Almedalen 2013, som togs upp i gårdagens program. Det var precis när jag blivit aktiv i partiet och var med på en lokal grillkväll. Saken diskuterades av de som varit i Almedalen och hört om detta, men fokus låg inte på förövaren, det var ingen chockad stämning över att en kvinna i partiet råkat ut för något fruktansvärt, istället ifrågasattes hennes trovärdighet och det knorrades över att hon gått till media. Det ska också sägas att en person som var med i distriktet under min tid inte fick kandidera i till sin kommunfullmäktige på grund av att han var dömd för sexuella övergrepp, ändå tillätts han att få positioner på lokal nivå, vilket är häpnadsväckande och säger väldigt mycket om partiet.
Jag vet att SD:are gnällde på mig för att jag gick ut med min berättelse för drygt två år sedan, istället för att "sköta det internt" och de vidhöll att "de absolut inte kände till mina upplevelser". SD:are är omåttligt lojala mot varandra, men de stöter bort de som inte fullt ut delar partiets linje och som ifrågasätter deras beslut och medlemmar. Det är oerhört kränkande mot en person som Hanna Wigh som blivit sexuellt trakasserad att inte ta det på allvar utan bara svepa det åt sidan och sedan påstå att de inte alls känt till hennes upplevelser.
Jag kommer ihåg när jag beklagade mig för kollegor på lokal nivå och försökte berätta att det kändes som att jag blev utsatt för vuxenmobbning och att de på sin höjd visade lite medkänsla, det hände att någon sade: "säg inte vuxenmobbning, det låter hemskt." För mig var det hemskt, en gång satt jag till och med hemma hos mamma och grät. Det absolut jobbigaste var nästan att det förväntades av mig att jobba tillsammans med de personer som fick mig att må illa, men det ansågs ju vara min plikt mot partiet... Tänk om SD någon gång kunde ta kritik som riktas mot dem på allvar, istället för att göra sig själva till offer. Jag förstår mycket väl hur det måste kännas för Hanna Wigh. Jag vet att det är lätt att ryckas med när man väl börjat engagera sig och att det är svårt att ta sig ur någonting som man blivit indragen i. Det ska sägas att hennes positioner och upplevelser är betydligt högre och större än mina, men jag förstår henne.
Jag gratulerar Hanna Wigh till ett klokt beslut, hur hon är som person och vad hon har för åsikter har jag ingen aning om. Jag såg att hon verkar sitta kvar som politisk vilde i Riksdagen, något som jag kan finna märkligt om hon inte trivs i partiet. För mig var det inte ett alternativ att bli vilde, trots att jag gärna suttit kvar både i kommunen och i dåvarande landstinget. Jag mådde så dåligt av Sverigedemokraterna att jag inte ville vara i närheten av vare sig partiet eller de företrädare som gjorde mitt liv till ett helvete, därför fanns det inte på kartan att träffa dem i möten en gång i månaden. Men om det är som hon säger, att hon ser fram emot att möta dem i debatter, så är det imponerande. Jag hade inte gjort det.
Hur som helst är jag feminist och som sådan anser jag att förtryck mot kvinnor alltid ska förkastas och motarbetas, oavsett politisk hemvist. Därmed är det starkt av Hanna Wigh att gå ut så här och berätta om sina upplevelser, förhoppningsvis blir det en väckarklocka för många SD-sympatisörer.
