Jag slösar inte bort min tid på att övertyga någon

Det är väldigt sällan som åhörarna konfronterar mig när jag föreläser om SD, de flesta gläds åt att det finns människor som kan se sina snedsteg och ändra sig. Men senaste gången blev jag konfronterad. Jag var med på en kurs på en kryssning och en överförfriskad person ville säga sin ärliga mening. Han ansåg att jag ”drog en snyfthistoria”, att de statsvetenskapliga termerna jag använder ”bara är något man får högskolepoäng för”, att jag på något sätt ”ursäktar mig” och ”varför säger du inte bara att du hatade invandrare?”

Det sista var bara osmakligt, nog för att jag dragit felaktiga slutsatser, men jag har aldrig hatat nyanlända människor som individer, varför ska jag då påstå det? Tvärtom var det de invandrare som själva valde SD som fick mig att naivt nog tro på partiet. Att jag skulle ursäkta mig och komma med en snyfthistoria har jag mer förståelse för, även om jag tycker det var direkt oförskämt sagt. Visst ursäktar jag mig, jag skäms såklart över mitt partival. Men jag måste ju förklara hur jag hamnade där och vill somliga kalla det för ”snyfthistoria”, så må det väl vara hänt. Men de flesta brukar vara ödmjuka inför att jag berättar stora detaljerade delar av mitt tidigare liv, vilket inte alltid är helt enkelt. Jag gillar inte när människor tror att jag ljuger, men om jag berättat min historia ärligt och uppriktigt så finns det inte mycket mer jag kan göra.

Jag aldrig slösa tid och energi på att övertyga en sådan person om att han absolut måste förstå mig. Har en människa lyssnat på mig i 90 minuter och kontinuerligt haft chansen att ställa frågor och ändå inte tror mig, så törs jag säga att vi aldrig kommer förstå varandra, varav vidare diskussion är meningslös. Visst går det att argumentera för att jag kanske borde anpassa mina föreläsningar efter publiken och inte använda akademiska termer när jag talar med typiska arbetare, men jag är högutbildad akademiker och därför är det inget som jag kan bortse från.

Så fort jag yttrar en åsikt kommer en del tycka att jag har rätt, andra kommer tycka att jag har fel. Kursens arrangör kom fram till mig och berättade att enligt utvärderingarna ansåg de övriga deltagarna att jag varit klart mest intressant att lyssna till. Att en oförståndig individ väljer att hacka på mig med ett simpelt fyllebeteende kan jag därför ta med ro.