SD:s landsdagar
I skrivande stund pågår Sverigedemokraternas landsdagar. Det förefaller, utifrån TV-sändningen i SVT, finnas en del tomma stolar, förmodligen eftersom somliga tagit tillfället i akt att låta alkoholen flyta rätt ordentligt efter att gårdagens förhandlingar avslutats. Utifrån mina egna erfarenheter var det dock inte riktigt lika i partiet som i det dåvarande ungdomsförbundet, men det är inte ovanligt med ett redigt supande. Jag ska inte förneka att jag själv också gärna tog mig ett par glas (vem orkar vara nykter i det sällskapet?), skillnaden är att jag alltid visste var jag skulle dra gränsen. Fast visst är det anmärkningsvärt att ett riksdagsparti med regeringsambitioner dricker så mycket.
Hur som helst tänkte jag gå in mer på de politiska frågor som SD behandlar under dagarna, imorgon kommer de exempelvis avgöra om de tycker att homosexuella ska få adoptera eller inte. Får jag spekulera så tror jag inte att det kommer gå igenom, men herregud det har enligt Svea Rikes lag varit tillåtet sedan 2003. SD pratar gärna om konservatismens försiktighetsprincip, det gjorde jag också, men det finns inget försiktigt med att göra en U-sväng. Det är bara inskränkt, missunnsamt och direkt elakt. Skulle SD trots allt godkänna detta är det bara en taktik från toppen för att kunna beskylla muslimer för att vara fientligt inställda mot HBTQ-personer.
Den största skillnaden mot när jag var med i partiet är dock att deras politik hårdnar alltmer. När jag var med hade SD ganska nyligen gått över till att i första hand snarare kalla sig socialkonservativa än renodlade nationalister, partiet ville då begränsa asyl-och anhöriginvandringen med 90%, men jag upplevde det som en önskan från partiet att fortsätta arbeta bort rasismen, låta ännu fler stanna och verkligen vilja bli ett trovärdigt alternativ till de andra partierna, med den skillnaden att de riktade mer fokus på Sveriges historia och traditioner. Tänk så blind jag var.
Partistyrelsen har nu framlagt förslag om ett, som Paula Bieler uttryckte det: "totalstopp för asyl i Sverige förutsatt att vi inte är närmsta grannland." Det är en klar radikalisering. Det innebär alltså att människor som flyr från krigen i Mellanöstern och Afrika inte ska få asyl i Sverige. Däremot är krigsdrabbade människor från Danmark, Finland och Norge välkomna, bortsett från det faktum att de inte varit i krig sedan andra världskriget… De vill även stoppa möjligheten till dubbla medborgarskap och vill även kunna dra tillbaka dessa i de fall som de delats ut på ”felaktig grund” (oklart vad de menar med detta). De vill helt enkelt begränsa människors möjligheter att komma till och stanna i Sverige. Jag kan egentligen bara säga att jag är väldigt glad att jag inte längre är en del av den där rörelsen.
Avslutningsvis vill jag berätta att jag träffade en folkdansare i veckan. Hon var inte alls SD:are, men hon berättade om hur hennes syster suttit på bussen i folkdräkt, varav det kom fram en kille i piké, hälsade och sade: ”Du är också nationalist, va?” Han blev nog rätt snopen när han fick veta att så verkligen inte var fallet. Systern hade efteråt kommit på att hon skulle sagt: ”nej, men följ med oss i folkdanslaget så får du riktiga kamrater.” Det hade varit så klockrent, för min bestämda uppfattning är att många av dessa nationalister inte är polare på riktigt. De hänger bara för att de delar världsbild och strävar mot samma mål, varav de hela tiden måste leva upp till de respektive förväntningar som de har på varandra. Kanske är det därför de dricker så mycket, ett sätt att dels slappna av, men också ett sätt att hävda sig.
