Det är jättesvårt för den som blivit utsatt för trakasserier att säga ifrån
De senaste veckorna har kontinuerligt kampanjer som rör kvinnors utsatthet för sexuella trakasserier rullat, vilket är otroligt viktigt (om än sjukt att det ska behövas). Jag vill dock lyfta en tendens som jag tycker mig se bland kvinnor som berättar om vad de blivit utsatta för, och det är att de nästan ber om ursäkt, de verkar känna sig skyldiga för att de inte rapporterat tidigare, för att de inte orkat driva saken vidare eller för att de inte velat anmäla.
Till exempel lyfte Regina Lund, Opinion Live förra veckan, fram att de som agerar dels riskerar att inte få jobb i fortsättningen, de som anmäler riskerar att utsättas för en enorm häxjakt från förövaren och hans anhängare (https://www.svtplay.se/video/15854671/opinion-live/opinion-live-sasong-3-9-nov-22-00?start=auto&tab=2017).
Det här är hemskt. Om en ung skådespelare vill fram och få nya roller så förstår jag att det är jättesvårt att säga ifrån om en högt uppsatt förgriper sig på en, det får inte gå till så. Men det gäller säkert många yrkesgrupper, kvinnor som blir utsatta (människor i allmänhet som har för dåliga villkor också, men det är inte det jag pratar om i det här fallet) vågar inte säga ifrån för att de är rädda att bli av med sin inkomst och få karriären förstörd.
När Hanna Wigh varit med i Kalla fakta kallade hon sig själv rent av ”världens sämsta förebild” för att hon inte orkade anmäla och därmed bli en måltavla för attacker mot sig själv och sitt hem (https://www.youtube.com/watch?v=U6-fVKdhQBM&t=478s). Det finns inte många inom SD jag skulle betrakta som förebilder, men hon är en och det är ett enormt problem att hon förefaller att själv tro på att hon är ”svag” för att hon inte orkar anmäla. Det är såklart en lång process och en väldigt utsatt position, även om det givetvis är önskvärt att kvinnor som blir utsatta för sexuella övergrepp anmäler, så är inte den som blir utsatt ”svag” eller något annat i den stilen för att hon inte orkar anmäla. Inom det partiet vet jag själv hur svårt det är att säga ifrån mot partiets beteende.
Cissi Wallin och Lulu Carter var också inne på något väsentligt när de nämnde att det kan vara väldigt svårt för kvinnor som blir utsatta för övergrepp och trakasserier att veta att de verkligen blivit det, var går exempelvis gränsen för vad som är ett övergrepp och har inte personen själv ett ansvar? (https://www.youtube.com/watch?v=5g0rqWqovOE&t=556s). Genom att anmäla eller berätta om ett övergrepp, så kan andra som blivit utsatta relatera och förstå att det som hänt dem inte är ok och ska beivras.
Det jag vill ha sagt med det här inlägget är hur beklämmande illa det är att kvinnor som utsätts blir skuldbelagda, blir anklagade för att vara svaga eller fara med osanning, andra får kränkande kommentarer om hur de var klädda och om de själva inte ”bjöd in” till att bli utsatta. Kvinnor som blir utsatta har ALDRIG ett eget ansvar, även om en kvinna skulle gå naken till jobbet så ger inte det gubbar rätt att trakassera henne. Kvinnor ska inte skuldbeläggas, varken före eller efter övergreppet. Det är jättebra om de som blir utsatta vågar berätta och anmäla, men de som inte klarar det ska få stöd och inte orättvisa anklagelser. Ingenting är kvinnans fel, bara förövaren bär skulden. Det är särskilt viktigt att vi män lyfter den här frågan!
