Lärdomen av att studera
Förra våren skrev jag en B-uppsats i sociologi om hur fotboll kan fungera för att förbättra integrationen av nyanlända i samhället. Givetvis starkt inspirerad av Erik Nivas då nysläppta bok ”Känner ni vibbarna”, för att själv kunna se hur fotbollen inverkar på samhället är Nivas texter en fantastisk tillgång. Som teori för uppsatsen använde jag en artikel vid namn ”Mångfald, jämlikhet och jämställdhet – interkulturellt lärande och integration” av Pirjo Lahdenperä som är professor i pedagogik vid Mälardalens högskola. En fantastiskt intressant läsning som alla borde ta del av. (https://www.mdh.se/polopoly_fs/1.20153!/Menu/general/column-content/attachment/Mangfald%20jamlikhet%20och%20jamstallhet%20-%20interkulturellt%20larande%20och%20integration.pdf)
Det intressanta är att jag faktiskt träffade henne personligen i fredags, i samband med att jag arbetade vid en disputation i Eskilstuna. Jag kunde då såklart inte låta bli att jag använt hennes text som teori vid min uppsats och vad den handlade om. Hon verkade uppskatta mitt ämne och frågade om jag skulle bli lärare när jag var klar med utbildningen. Jag förklarade att jag ska bli statsvetare, men fyller ut med sociologi och pedagogik. Hon sken upp och lyfte fram att det verkligen behövs statsvetare med en humanistisk utgångspunkt för att bygga ett fungerande samhälle.
Exakt vad jag kommer jobba med när jag är färdig är förstås lite oklart, men det känns fantastiskt roligt att en professor berömmer mitt val av utbildning. Dessutom håller jag med henne och det är naturligtvis roligt att få en sådan bekräftelse.
Nu till det väsentliga med det här inlägget. Samhället kommer alltid stå inför svåra utmaningar som dess byggare kommer behöva ta itu med, jag är otroligt glad om min utbildning kan hjälpa mig att vara en del av det bygget. Jag ska villigt erkänna att mina högskolestudier har utvecklat mig något enormt. Jag är också övertygad om att vi kommer klara av de kommande utmaningarna genom en välgenomtänkt stadsplanering och en strävan efter att inkludera alla människor och ha ett humanistiskt samt medmänskligt perspektiv genomgående under arbetet. Jag är praktiskt oduglig så jag kommer aldrig kunna komma till min rätt utanför den administrativa biten. Ett exempel är från i fredags då jag skulle servera cider till betygsnämnden, jag klarade inte av att bära brickan med glasen eftersom min motorik är tämligen bristfällig, så då fick en av gästerna rycka in. Min plats är således i den akademiska världen.
Med det sagt vill jag starkt rekommendera människor att studera, även om du inte är intresserad av just statsvetenskap så är det otroligt stimulerande att läsa på högskolor eller universitet.
