Årets första partiledardebatt

I dag ägde årets första partiledardebatt rum i riksdagens kammare. Jag tänker inte vara pretentiös nog att analysera hela debatten, det skulle bli ett väldigt långt inlägg och dessutom finns det andra, med betydligt högre kompetens inom området än jag, som redan gjort det. Likväl vill jag ändå nämna några saker som jag finner anmärkningsvärda. 

Till att börja med var det en debatt som de flesta andra, partiledarna fortsätter att trycka på sina hjärtefrågor utan att släppa några större nyheter. Jag kan dock glädjas åt att Stefan Löfven i sitt första anförande lyfte fram människors oro som ett problem som måste åtgärdas, otrygghet hindrar människor från att tänka rationellt och därför är det viktigt med välfärdssatsningar så att människor inte behöver vara rädda för att inte klara vardagen. Min övertygelse är att en förklaring till Sverigedemokraternas framväxt är att just människors oro, har människor arbete och trygghet ökar också toleransen.

Otrygghet var också Anna Kinberg Batra inne på, men till skillnad från Löfven påpekade hon snarare militära hot och kriminalitet som problemet och riktade fokus på satsningar till försvaret och fler poliser. Därefter började hon prata om jobben och gick till angrepp mot människor som är i bidragsberoende, först poängterade hon att de allra flesta vill arbeta, men sedan kom följande: ”vi måste sluta dalta med de som tar sig rätten att leva på andra fast man skulle kunna försörja sig själv”.

Självklart ska grundprincipen vara att alla som kan jobba också ska jobba, men det är inte så lätt för alla. Tänk en familj där den ena föräldern för tillfället är föräldraledig och den andre har en otrygg anställning, hade jag varit en av dessa och veta att samhället inte skulle hjälpa mig om jag blev uppsagd så skulle jag vara betydligt mer rädd för att bli varslad och förlora min inkomst, och därmed försätta hela min familj i ett utsatt läge, än för kriminalitet.

Att sätta ner foten mot kriminella gäng, våldsbejakande extremister och utländska militära hot är bra, men otrygghet beror inte bara på rädsla för fysiskt våld utan också för att bli utlämnad och satt i ett utanförskap. Jag och Anna Kinberg Batra är överens om att de allra flesta vill jobba, men då är inte lösningen att skuldbelägga de som, av olika anledningar, inte gör det. Det leder bara till psykisk ohälsa hos vissa och ökat missnöje hos andra, därför menar jag att Moderaterna angriper problemet i fel ände. Min känsla är att Anna Kinberg Batras hårda retorik är ett försök till att ta tillbaka väljare som gått till Sverigedemokraterna.

Avslutningsvis skulle jag önska att framförallt Stefan Löfven och Gustav Fridolin, som ju är regeringsföreträdare, gått till hårdare angrep mot Jimmie Åkessons bristfälliga och populistiska politik. Löfven nämnde nedskärningar i välfärden och Fridolin att SD vill minska anslaget till SMHI. De kan med fördel fortsätta på den vägen och trycka mer på partiets brister.

Debatten med kommentarer före och efter finns att se här: http://www.svtplay.se/video/11865274/svt-nyheter-extrasandningar/svt-nyheter-extrasandningar-partiledardebatt