Den mediala uppmärksamheten efter mitt avhopp
Jag läste en artikel i Sala Allehanda igår, den handlade om att personer som sitter på SD:s stolar i kommunfullmäktige skolkar. Det är inte unikt för Sala, SD har klart större frånvaro än de andra partierna. Men i förbigående stod följande att läsa: ”Ett halvår in på denna mandatperiod lämnade ordinarie ledamoten Jesper Nilsson både kf och SD. Bakgrunden var att han inte kunde acceptera de homofoba och sexistiska strömningarna som han såg i partiet.” (Jag kan lägga till rasistiska också). SD har fler avhoppare, uteslutningar och tomma stolar än något annat parti, men mig veterligen är jag den enda som lämnat för att jag vägrade representera ett parti som inte delar de grundläggande demokratiska värderingarna (alla människors lika värde, människors fri-och rättigheter, inkludering av olikheter, etc.) De flesta andra hoppar av för att de antingen inte fått de positioner som de själva anser sig vara värda, eller för att det uppenabrligen inte var lika enkelt att läsa alla handlingar inför möten som att sitta och gnälla hemma vid köksbordet.
Av förklarliga skäl skäms jag fortfarande över mitt partival, men jag kan inte ändra någonting och därför anstränger jag mig för att på olika sätt göra bot för mina synder. Likväl känner jag ändå en glädje över att jag vågade stå upp för mina värderingar och hoppade av istället för att bara fortsätta, jag vill betona att jag har ett stort politiskt intresse och att sitta i kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, styrelser och nämnder är en fantastisk chans att lära sig mycket, dessutom hade jag sannolikt kommit så långt att jag kunnat försörja mig som politiker. Men pengar och titlar är bara materiella ting i det här fallet, jag hade aldrig kunnat leva ut och utvecklas om jag stannat. Hur skulle jag kunna representera ett parti, när jag inte ens själv tror på det jag säger?
Efter det här blogginlägget: http://jesperwhu.blogg.se/2015/july/darfor-lamnade-jag-sd.html för närmare två år sedan blev jag enormt uppmärksammad. Då kändes det mest jobbigt, jag bara väntade på att bli konfronterad, det har jag klarat mig undan än så länge. Men nu när jag ögnar igenom rubrikerna från den tiden njuter jag:
”Jesper Nilsson lämnar SD i protest” /P4 Västmanland (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6221773), ”Han lämnar SD i vrede” /VLT (http://www.vlt.se/allmant/han-lamnar-sd-i-vrede), ”Politikern lämnar SD: ’de jämförde homosexualitet med tidelagmed att ha tidelag med djur’” /Nyheter 24 (http://nyheter24.se/nyheter/politik/805198-politikern-lamnar-sd-de-jamforde-homosexualitet-med-att-ha-tidelag-med-djur), ”Avhoppad SD-ledare: Rasism och sexism i partiet” /SVT (http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/han-kritiserar-sd-efter-sitt-avhopp), ”Förre SDU-toppen angriper partiet” /Sala Allehanda (http://www.salaallehanda.com/vastmanland/sala/forre-sdu-toppen-angriper-partiet), ”Fick nog av homofobi och rasism- hoppade av SD” /Etc (http://www.etc.se/inrikes/fick-nog-av-homofobi-och-rasism-hoppade-av-sdu).
Så fortsätter det och jag är fortfarande förvånad över hur tyst det varit från SD:s representanter gällande mitt avhopp. De tackade exempelvis nej till att möta mig i radio, bortsett från en del fåniga kommentarer på olika sociala nätverk så har de helt enkelt valt att försöka tysta ner mitt inlägg. Men är det inte märkligt att de inte säger emot? Det är ändå allvarliga anklagelser jag kommer med. Det finns nog flera anledningar, en kan vara att de inte vill att jag ska uppmärksammas mer än jag redan gjort. Men jag törs säga att det främsta skälet är att SD vet att jag har rätt och därför har de inga argument att bemöta mig med. De har ingen handlingsplan för att motverka rasism, sexism och homofobi, därför att de inte skulle ha något parti kvar om de uteslöt alla som någon gång uttryckt sig så. De tycker helt enkelt inte att det är ett problem så länge det inte uppmärksammas.
Jag är numera oerhört impopulär bland Sverigedemokraterna, i början var det lite jobbigt att känna den iskalla tystnaden. Men så länge jag yttrar en åsikt så kommer vissa tycka att jag har rätt och andra kommer anse att jag har fel. Om ett parti som godtar rasism, sexism och homofobi inte gillar mig, tar jag det som ett kvitto på att jag gjort rätt och därför tar jag det som en fjäder i hatten att SD inte gillar mig.
