Etablerade partier vill inte förknippas med SD

 

 

I går gästade Jimmie Åkesson Ekots lördagsintervju. Jag fastnade framförallt när han förde ett resonemang som byggde på att ”motståndet från de andra partierna inte är sakpolitiskt utan riktat mot individer.” (Hela intervjun finns här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/793899?programid=3071) Det är inte helt sant. Han har en poäng i att det ofta blir mycket fokus på specifika företrädare för Sverigedemokraterna snarare än deras politik, men det är ju ganska naturligt med tanke på vilka strömningar som finns inom partiet. Det är i allra högsta grad sakpolitiska och ideologiska skillnader som gör att partierna känner ett motstånd gentemot SD. Invandringsfrågan är ett bra exempel på det, som bekant är det partiets viktigaste punkt. De för en ställning som är fruktansvärt restriktiv i vilka människor som får stanna, de är oerhört selektiva i vilka som får komma till Sverige och de vill ha assimilering istället för integration. Det är de ensamma om bland riksdagspartierna. Det är fullt rimligt att partier som fokuserar på mångfald, öppenhet och principen om alla människors lika värde känner motstånd gentemot SD som förespråkar motsatsen.

Sverigedemokraterna är dessutom ett utpräglat konservativt parti, socialkonservativt med nationalistisk utgångspunkt säger de själva. Det är, förutom SD, bara Kristdemokraterna som är uttalat konservativa. Att (enkelt uttryckt) de socialistiska partierna på vänsterkanten och de liberala till höger inte gillar ett parti som följer en ideologi som inskränker HBTQ-personers rättigheter, som hämmar jämställdhetsarbetet och som har sin utgångspunkt i att ”det var bättre förr” är helt naturligt. Det vore direkt uppseendeväckande annars. De etablerade partierna skulle säkert vilja debattera mer sakpolitik med SD. Personligen är jag av uppfattningen om att det är genom att blottlägga deras bristfälliga politik som det går att stoppa dem, de klarar ju alla skandaler, men samtidigt går det inte att ignorera alla vansinniga uttalanden som kommer från partiets företrädare. Inte minst med anledning av att partiet försöker skyla sig och framstå som ett seriöst parti och därför är det nödvändigt att belysa att så inte är fallet.

I första hand är det således givetvis sakpolitik som är det främsta skälet till att SD fortfarande är tabubelagda. Jag är övertygad om att det skulle finnas ett klart motstånd mot SD även om de inte hade personer som uttrycker sig förkastligt. Men att det hela tiden kommer fram nya skandaler från dess företrädare blir per automatik en påminnelse om att Sverigedemokraterna inte är ett parti som de andra, vilket också bromsar deras normaliseringsprocess.