Två statsministerkandidater och en missnöjd Svarte-Petter med högljudda följare
Igår sände SVT ett program som hette "Jag vill bli statsminister" där de följde Stefan Löfven, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson under en tid. Exakt varför de framställde Åkesson som en potentiell statsminister efter valet är bortom mitt förstånd, då han är vad vi kan kalla svensk politiks Svarte-Petter (boven i dramat, eller kortet som ingen vill ha i handen) så är det synnerligen osannolikt att han blir statsminister efter valet. Även om SD, Gud föbjude och mot förmodan, skulle bli största parti efter valet så kan de omöjligt bilda regering utan sällskap och Moderaterna kommer definitivt inte gå med på ett regeringssamarbete om inte Kristersson blir statsminister. Men jag antar att SVT kände att de inte kunde bortse från Åkesson med anledning av att hans högljudda hatmob till följare skulle gapa om "partiskhet" och att "de alltid förbises", det förstår jag att redaktionen gärna slipper.
Programmet som helhet var egentligen tämligen intetsägande, det enda jag upplevde var en påminnelse om att jag inte har förtroende för någon av kandidaterna:
- Löfven är svetsare, säkert en jätteduktig förhandlare och arbetare, men han har ingen utbildning inom samhällskunskap och han ger inget statsmannamässigt intryck (dvs, han bär inte upp kostymen och talar inte med en retorik som berör människor).
- Kristersson har visserligen suttit bra länge i riksdagen, så han kan politik, men till skillnad från Löfven saknar han helt verklighetsförankring och dessutom kommer han med obehagliga uttryck som att problemet med SD är att "de vill lämna EU", visst vore det illa att lämna EU, men det hade varit mer rimligt att vägra samarbeta med SD på grund av deras rasism, homofobi och kvinnofientlighet.
- Åkesson är en lömsk politiker som lyckas med en så anmärkningsvärd bedrift som klara av att snacka sig ur alla skandaler inom partiet. Han har varken en eftergymnasial utbildning värd namnet och knappt någon arbetslivserfarenhet heller. Det vore en katastrof om han blev statsminister, av många anledningar.
För egen del hade jag hellre sett en kamp mellan personer som Jonas Sjöstedt och Annie Lööf, sympatiska, vettiga och tydliga med vad de vill utan att böja sig för populismens hatströmmar. Men av de befintliga kandidaterna är det ändå lätt för mig att välja Löfven, han har en sak som de andra saknar: han är sympatisk. Han vill väl och värnar om jämlikhet och mänskliga rättigheter, han har dessutom ett starkt parti med kompetenta företrädare i ryggen som kan hjälpa honom att genomföra arbetet. Jag litar inte på Kristersson och Åkesson är en ulv i fårakläder som företräder ett parti utan både moral och hjärna.
När det gäller SD talar jag av erfarenhet, jag har med egna ögon sett deras föraktfulla och intelligensbefriade politik och företrädare. Jag kan inte få mitt förflutna ogjort, men jag kan lära av det och jag kan använda det till att bekämpa SD som parti och hjälpa andra att inte fatta samma korkade beslut som jag gjorde.
