Sverigedemokraterna är inte ett välfärdsparti
SD försöker skapa en mytbildning om sig själv som ett parti som på något sätt skulle värna om välfärden och stå på de svagas sida i samhället. Deras populism är lögnaktig och direkt felaktig. Inte mindre än två gånger har partiet röstat emot sänkt skatt för pensionärer och de var dessutom emot satsningen på två miljarder per år till äldreomsorgen som regeringen genomförde tillsammans med Vänsterpartiet. Ändå står Jimmie Åkesson i sitt sommartal och raljerar kring partiets påstådda pensionärssatsningar, det är både fult och godtyckligt. Han och hans parti lurar intet ont anande pensionärer att rösta på partiet för att sedan blåsa dem. Jag har själv gått på det och har aldrig känt mig som en större idiot än när jag insåg hur lurad jag var, men jag vet därför också hur lätt det är att tilltalas av populism och således är jag än mer mån om att SD:s populistiska lögner ska avslöjas.
SD försöker framställa sig som gamla Socialdemokrater och pratar gärna om folkhem och Per-Albin Hansson. Jag är den förste att applådera Per-Albins och Gustav Möllers med fleras sociala reformer som ju faktiskt ligger till grund för den snudd på unika välfärdsstaten vi har idag, men med det sagt så är det alltså 1920- 1930- tal vi pratar om. De politiska beslut som behövdes då är inte desamma som vad som behövs idag. Även om inte SD utvecklas, så gör samhället det och därmed även politiken. Det är förövrigt väldigt fult av Åkesson att på något sätt använda Per-Albin som någon sorts förebild. Det är ett ganska vanligt sätt för högerextrema att försöka få legitimitet, British National Party försökte för ett par år sedan påstå att Winston Churchill skulle röstat på dem... SD är konservativa och säger därmed nej till de flesta förslag och reformer som kommer, jag kan ta gift på att de också hade sagt nej till Hanssons reformer.
Den korta och kanske mest grundläggande definitionen av välfärd är skola, vård och omsorg, men det är inte allt. Det finns många fler samhälleliga aspekter som kan tas in, det kan röra sig om trygghet, kultur, öppenhet m.m. SD har bland annat lagt förslag om att ta bort diskrimineringsombudsmannen (utan att ersätta denna med något annat) och att utvidga lagen om hets mot folkgrupp så att den även inkluderar ”svenskar”, resultatet av detta skulle bli att vartenda minoritetsskydd i samhället skulle försvinna. Hur skulle en välfärdsstat se ut om inte HBTQ-personers rättigheter och trygghet värnas, vad skulle hända om ingen lag skyddade etniska minoriteter från diskriminering och rasism?
I den mån SD:s välfärdssatsningar överhuvudtaget existerar, är det uppenbart att de bara vill att den ska vara till för de som enligt deras definition tillhör den ”svenska” delen av samhället. Välfärden ska vara generell, allmän och lika, inte selektiv och exkluderande. SD:s välfärdssatsningar är en myt och ett populistiskt tilltag, på samma sätt som de försöker legitimera sin inhumana flyktingpolitik med ”att hjälpa på plats.” Daniel Poohl på Expo sa till Robert Aschberg någonting i stil med: ”SD vet att de flesta svenskar vill ha en generös flyktingpolitik, genom att påstå sig vilja rikta fokus på närområdet kan de fortfarande framstå som humana.” Det är samma princip som ligger till grund för partiets ”välfärdssatsningar”.
