Stefan Löfven bortröstad, allt ansvar ligger nu hos C och L
Nu har det skett, det vi redan vetat om skulle ske efter valnatten; Alliansens kandidad utnämndes till talman (skönt att vi blev av med Björn Söder) med stöd av Sverigedemokraterna och Stefan Löfven har av alliansen och SD blivit bortröstad som statsminister. Även om C och L öppet sagt nej till att göra sig beroende av, eller samarbeta med, SD så är det precis vad som hänt de här två dagarna. Ebba Busch Thor och hennes KD har, som vi också redan förstått, dörren öppen för KD och Ulf Kristersson med sina moderater har valt att inte stänga den dörren.
För mig är det glasklart att M och KD inte kommer dra sig en sekund från att göra sig beroende av SD, vilket kommer resultera i SD kommer (formellt eller informellt) att bli ett regeringsparti. Detta kan dock dröja ännu en liten tid då förhandlingar kommer pågå in i det längsta och det lär ta sin lilla tid innan den nya talmannen Andreas Norlén kan lägga fram förslag till statsminister, under andra omständigheter skulle han, som moderat, lagt fram Kristersson som förslag som alliansens företrädare, men risken är stor att SD inte skulle acceptera det utan att få något tillbaka och därför fälla förslaget för att visa sin makt. Även om talmannen har fyra försök på sig innan det blir omval, så vill han nog inte börja sin tid som talman på det sättet.
Hur som helst verkar Kristersson inte sky några medel (nåja, inga demokratiska i alla fall) för att bli statsminister, det är en omöjlighet utan SD. Vilket ändrar den politiska kartan till att forma ett riktigt högerblock som aspirerar på regeringsmakten, ett vänsterblock som står i opposition och så skulle C och L bli vågmästare som liberala, ska vi kalla det "högermitten-partier". De har, i det läget, direkt chansen att avgöra vem som tar makten; antingen sviker de sina löften och släpper fram en regering där SD är delaktiga, eller så sväljer de prestigen och följer sossarnas önskan om att luckra upp blockpolitiken, bildar en mittenkoalition och återger Löfven rollen som statsminister.
Jag skulle kunna falla på knä och böna och be Annie Lööf och Jan Björklund att tänka på sina värderingar före prestigen, jag hoppas verkligen att de tar sitt förnuft till fånga.
