Det är SD:s fel att debatten är polariserad
I söndags (den 21 januari) var det årsdagen av mordet på Fadime, en lika delar tragisk och hemsk händelse som fick stor medial uppmärksamhet, av förklarliga skäl. Den här typen av hedersrelaterat våld är givetvis förkastligt, det tråkiga är dock att rasistiska krafter försöker använda våldet som en angreppspunkt mot människor från Mellanöstern och framförallt mot islam.
Det här har gjort ett debatten, inte bara kring hedersvåld, utan även rörande migration och integration blivit polariserad. Att det finns problem kopplat till dessa områden råder det inget tvivel om, på samma sätt som det finns problem med skola, vård, omsorg, kriminalitet, eller vad det nu kan vara för samhällsområde. Men det är ingen som förnekat det, däremot är det väldigt svårt prata nyanserat om svåra frågor när SD och andra rasistiska typer använder exempelvis hedersvåld för att legitimera sin egen rasistiska agenda. Det hämmar utvecklingen då det tvingar de andra partierna att bemöta deras idiotiska resonemang istället för att rikta all fokus mot att faktiskt hitta verkliga lösningar. Samtidigt som det inte heller är konstigt om de faktiskt blir mer försiktiga med att diskutera den här typen av frågor eftersom de givetvis inte vill sitta i samma båt som ett parti som SD, dessutom tror jag också att det är en myt att partier inte vågar prata om det. Däremot framstår det så eftersom SD är så extrema, vilket gör att det för somliga kan se ut som att de vettiga partierna helt enkelt har beröringsskräck. Men det är att dra en alldeles för lång slutsats.
Det tål att poängteras att Sverigedemokraterna inte bryr sig ett dugg om Fadime eller någon annan som drabbas av förtryck, tvärtom tror jag faktiskt att de rent av är lite glada över att få en anledning att rikta fokus mot muslimer. SD vill begränsa invandringen avsevärt, förmodligen stoppa den på sikt. De hade aldrig låtit Fadime stanna, det är gräsligt att de utnyttjar hennes tragiska öde i sitt eget syfte.
Jag gissar att jag knappast är ensam om att i diskussioner med islamofober få höra uttryck som: ”det är inte alla, men…” Det är en sjuk slutsats, sätt istället graden av hedersrelaterat våld och islamistisk terrorism i förhållande till hur många muslimer som bor i Sverige, så kommer du märka att det är precis tvärtom; de allra flesta muslimer är de som lider värst av extremisterna, de vill bara utöva sin religion och ändå tvingas de bli misstänkliggjorda på grund av fundamentala islamister.
För övrigt tror jag det är farligt att använda begreppet ”hedersförtryck”, de som gör det för ofta tenderar att glömma att det är en del av ett strukturellt förtryck av kvinnor som finns världen över. Det är som att de tror att de inte behöver tänka på hur de själva beter sig mot kvinnor eftersom ”det ändå bara är muslimernas fel.” För egen del skulle jag definiera det som att kvinnoförtryck är ett väldigt omfattande strukturellt problem som i grund och botten bygger på samma mönster världen över, dock kan det ta sig uttryck på väldigt många olika sätt och hedersförtryck är ett av dem. Den som tror att hedersförtryck är det enda problemet och skyller allt på muslimer är längre från sanningen än vad Jorden är från solen.
