Personliga upplevelser och erfarenheter
Den som diskuterar med vissa människor- den typ av människor som vanligen röstar på SD, även om inte alla gör det- kommer märka att de visar sig ha ytterst lite till övers för vetenskapliga fakta eller, för den delen, bara korrekt återgivna fakta. Istället trycker de hårt på sina egna personliga erfarenheter och upplevelser, vilka de tolkar på ett subjektivt sätt och därmed formar sina åsikter och tankegångar.
Ett par konkreta exempel som jag själv upplevt är när en högt uppsatt i det ”gamla” SDU sade: ”Män och kvinnor kan inte vara vänner, inte utan komplikationer dvs. Genetiskt onaturligt” Jag frågade då: ”Baserat på vilken vetenskaplig grund då?” Svaret: ”Personliga erfarenheter.” I det fallet kändes det bisarrt att någon högt uppsatt uttryckte sig på det sättet, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, för min erfarenhet hävdade motsatsen, alltså att det inte bara är möjligt utan även bra med vänskap mellan olika kön.
En händelse var i samband med valet 2014. Det var en kommun i Västmanland som hade en företrädare som starkt misstänktes ha nazistiska kopplingar och som dessutom hade misshandlat sin flickvän. Jag motsatte mig att den personen skulle sitta med i en kommungrupp med hänvisning till just detta, två personer svarade, den första berörde nazismen: ”Han säger själv att han inte är nazist”, den andra bemötte misshandeln: ”Jag kan inte tro det om honom.” Jag känner att jag blir upprörd bara jag tänker på det här! Det är lustigt att SD:are, som ser konspirationer överallt, ”råkar” se genom fingrarna i sådana här sammanhang. Jag kan även säga att vem som helst skulle kunna se att den berörda personen var såväl kvinnohatare som rasist.
Till att börja med, vem kallar sig själv nazist eller rasist om vederbörande vet att hen omöjligt skulle få företräda ett parti om hen var öppen med det? Dessutom kanske personen inte själv tycker att det är rasistiskt att dela in människor i grupper och tillskriva dem egenskaper utifrån detta. För det andra, den här andra personen i partiet tyckte att han verkade trevlig. I ett kortare möte kan vem som helst framstå som trevlig och harmlös. Det fanns rent av nazister under andra världskriget som ena dagen fångades på bild då de lekte med sina barn och klappade sina hundar, nästa dag avrättade de människor i koncentrationsläger. Det är en grov liknelse, men poängen är att människor (framförallt i de här sammanhangen), kan framstå som trevliga vid första anblick, men det är snudd på kriminellt naivt att inte genomskåda en sådan person. Jag är så glad att jag inte är med i det där partiet längre, det är nu tre år sedan jag bestämde mig för att hoppa av, mitt livs hittills bästa beslut.
Ett tredje exempel handlar om hur SD:are hela tiden hänvisar till människor med personliga erfarenheter som sakkunniga, det var en av de äldre i partiet på lokal nivå som arbetat för UNCHR. Givetvis användes som legitimitet för deras idé om ”hjälp i närområdet”, det är också så banalt naivt. Bara för att du jobbar för en organisation betyder det inte att du vet exakt hur den på bästa sätt ska utvecklas.
Det här inlägget kan verka lite godtyckligt eftersom jag själv använder egna erfarenheter för att gå emot personliga erfarenheter och upplevelser. Det behöver inte nödvändigtvis vara fel med dessa, men det handlar om att tolka erfarenheterna på ett lämpligt och framförallt kritiskt sätt. Det handlar om att kunna sätta en erfarenhet i förhållande till en annan och se om de är applicerbara i ett större sammanhang och kanske jämföra dem med ett tredje perspektiv. Men det begriper inte berörda personer!
