Ifrågasätt mig gärna, men använd rimliga argument
Det finns alltid de som inte kommer förstå hur en människa under några som helst omständigheter kan tilltalas av extrema åsikter, och för en person som exempelvis växt med olikheter och vikten av att värna om mångfald och öppenhet samt haft en trygg och stabil tonår kan jag förstå att det finns utrymme för denna oförståelse.
Extremism är ett stort problem och någonting som såväl måste motarbetas och undvikas till varje pris. Då jag själv varit med i SD förstår jag dock att somliga undrar varför jag gick med i partiet om jag nu tycker så illa om deras åsikter och värderingar. Likväl önskar jag att folk som ifrågasätter mig gör det med en rimlig frågeställning, det gör också de flesta. Det kan t.ex. vara: ”Du säger att du tar avstånd från SD och att du mått dåligt över extremismen. Men du var ju politiskt insatt, du visste vilka Sverigedemokraterna var och vad de stod för. Dessutom berättar du att du ganska snabbt upptäckte rasistiska strömningar i partiet, varför engagerade du dig i så fall?”
Det är en jättebra och legitim frågeställning och svaret är: Jag trodde på SD:s vision om en nolltolerans, jag trodde att partiet verkligen ville få bort rasismen och att problemet var övergående. Jag kände till deras historia, men trodde verkligen att de släppt den biten. Jag trodde att de ville satsa på välfärdsstaten, att de inte alls hade problem med nyanlända utan ”bara” ville minska invandringen temporärt tills svåra samhällsutmaningar blivit lösta. Jag var inne i en så nationalromantisk bubbla att jag inte tänkte rationellt, dessutom hade jag så dåligt självförtroende att jag blev alldeles salig när jag fick beröm av partiets medlemmar, plötsligt fick jag också en plats. Därför påpekar jag ofta att jag varit oerhört naiv, det är även svårt att ta sig ur en extrem rörelse när man en gång kommit in. Det blev dock bättre när jag började plugga och lärde mig tänka kritiskt samt se saker ur olika vinklar. Det var heller inte helt fel att få riktiga vänner som brydde sig om mig på riktigt och som kunde belysa att jag inte behövde partiet för att vara någon och att min nationalromans inte var genomtänkt.
Det värsta svaret jag kan få på det resonemanget är: ”så naiv kan du inte varit.” Vad ska jag svara på det, det är ju bara ett oförskämt påstående. Det var det jag ville ha sagt med inlägget jag skrev för en vecka sedan, jag har tvingats inse att det kunde uppfattas som att jag anser mig vara förmer än människor som inte har utbildning. Min poäng är att högskoleutbildning underlättar för att tänka kritiskt, problematisera och se saker ur olika perspektiv. Det här hade jag själv problem med (liksom många SD:are), varav jag själv blev sverigedemokrat. Det är inte en slump att det är återkommande inom den rörelsen, eller överhuvudtaget bland människor som inte förstår hur mycket en individ påverkas av sin omgivning och att en människas liv kan ta väldigt många olika riktningar, framförallt i ung ålder.
Eftergymnasial utbildning är ett hjälpmedel för förståelse, men inte en förutsättning. Det har i alla fall betytt mycket för mig. Fast om någon uppenbart inte vet vad hen pratar om, utan bara ifrågasätter mitt intellekt på ett oförskämt sätt, så ser jag rött.
