Nyårsafton...

Jag har aldrig varit en vild nyårsfirare, att gå från ett datum till ett annat gör vi 365 dagar om året och är således i mina ögon inget märkvärdigt. Det är bara en ursäkt att festa som jag ser det.

Jag har som tanke att idag se två matcher i Premier League, skidåkning och JVM i ishockey och ta lite god dryck till det. För mig har nyår, åtminstone de senaste åren, bara känts som en extra jobbig söndag. Det vill säga, en dag inför en vecka som är oviss och prestationskrävande som kan komma att bära på obehag, likt sista dagen på semestern eller dylikt.

Jag kanske är svartsynt, men jag har svårt att se möjligheterna med att välkomna ett nytt år. Jag är ett år äldre, inte en krona rikare och bor fortfarande ensam i en liten lägenhet (om vi inte räknar min söta katt). Det känns bara jobbigt att föreställa mig att allt ska bli bättre, känslan är snarare motsatt, att det kommer finnas hopp som kommer grusas och det är inte kul. Därför är nyårsafton mer än något annat än en ångestladdad dag för mig.

Jag tror det här beror mycket på mina erfarenheter, dels har jag de fyra senaste åren haft mycket viktigt skolarbete att göra vid den här tiden. Dessutom när jag var med i SD så led jag av tanken på ännu ett år med ett parti som tog all min energi och som gjorde mig illamående. Det kanske inte är så konstigt att det tar ett tag för den känslan att gå över.

Jag vill inte förstöra dagen för de som gillar den, men jag önskar att folk åtminstone kunde låta bli att skjuta raketer. Det är bara ett hemskt oljud som skrämmer djur, framförallt hundar och det finns egentligen ingen poäng med det. När jag gick på gymnasiet var det några ungdomar som rent av började skjuta raketer på varandra mitt på torget i Sala… Hur fiffigt är det på en skala.

Jag må tycka att det här är en jobbig dag, men likväl är jag inte sämre än att jag önskar dig som läser detta ett gott nytt år.