Opinionsblogg

6 juni

 
6 juni är ett datum som berör många människor på ett eller annat sätt. I Sverige firar vi som bekant nationaldag, medan övriga Europa nog snarare förknippar dagens datum med Dagen-D 1944 då de allierade steg i land och hoppade fallskärm över det nazi-ockuperade Normandie, en operation som spelade en stor del i att nazisterna tvingades kapitulera ett år senare.
 
För egen del firade jag nationaldagen förr om åren med att äta falukorv, dricka Norrlands Guld och skriva nationalromantiska alster till tonerna av Ultima Thule och dylika band. Mest minnersvärt var dock 2014 då åkte på att arrangera firandet åt hela dåvarande SDU (något som jag berört tidigare: http://mrjespernilsson.blogg.se/2018/january/egensinnet-inom-sd.html), en av de mest betytande händelserna som fick mig att förstå vad det var för rörelse jag var med i. Det grämer mig fortfarande att jag arrangerade det här för en så pinsam organisation för det var inte lite tid och jobb som låg bakom det hela. Men livet går vidare och idag kan jag tänka på att ägnat längre tid (tre år i juli) åt att motverka SD än jag var aktiv i rörelsen (två år på pappret). Varje gång någon vill angripa mig för mitt förkastliga partival, vilket fortfarande händer, försöker jag tänka på det.
 
Förra året var inte heller lyckat, då började jag som timanställd personlig assistent åt en person som var grinig (säkert bitter över att ha varit beroende av assistans hela sitt vuxna liv, det är förståeligt), inte så noga med hygien och som inte brydde sig om arbetsvillkor. Jag har pratat med många som arbetat i branshcen, och jobbar nu själv på biståndsenhetens arkiv, och samtliga har häpnat över vad jag gick igenom. Jag har bakterieskräck och tvingades hjälpa till med dusch, toalletbesök och (en gång) sätta plåster på ett sår UTAN handskar, inte ett förkläde heller för den delen. Varannan fredag (vi var två som bytte av varandra) jobbade jag från 7-16:30 utan vare sig kaffepaus eller lunchrast, på sin höjd kunde jag sitta ner medan kunden rullade ut och rökte. Jag är ganska försynt och var så rädd att förlora jobbet (dagliga brödet ni vet) att jag inte vågade säga ifrån, när jag kontaktade arbetsgivaren och bad om handskar, blev kunden ganska sur då hen ansåg sig själv vara arbetsgivare. Dessutom har jag fått veta att när det gäller lift, så är det en regel att det ska vara två assistenter, jag jobbade själv. Värst var dock morgnarna när jag drog av personen täcket och möttes av en stank bestående av svett och sår, som sagt jag har bakterieskräck. Först i november slutade jag få kväljningsattacker så fort jag tänkte på det här.
 
Frågan är såklart varför inte den andra personen reagerade, om nu jag inte vågade? Det var kontaktpersonen mellan arbetsgivaren och kunden, tillika ett vuxet barn till kunden. Givetvis var det inte lika jobbigt för barnet att hantera sin egen förälder som det var för mig, dessutom körde såklart inte heller kunden lika mycket med sin avkomma som med mig. Jag antar att jag lärde mig någonting av det också, men det var en väldigt jobbig tid. Även om det svider lite att jag inte trivdes, jag kunde jobba där så länge jag ville och jag hade hellre arbetat än fortsatt studera...
 
I år är det dock en annan ton som spelar en gladare melodi. I år kan jag njuta av en ledig dag och att jag lever i ett land som haft fred i 200 år, som har ett unikt välfärdssamhälle och som kommit långt i arbete i frågor om jämställdhet och mångfald. Därför ska jag njuta av en kebabrulle och skölja ner den med tjeckisk lager, influenser utifrån som tillsammans blir perfekt. Precis så som det alltid varit och som det ska vara, väldigt få civilisationer har växt fram isolerade från omvärlden och de har sällan varit vare sig välutvecklade eller långlivade.
 
Avslutningsvis vill jag dela med mig av två verser ur Mimikrys låt Nationalist:
Jag har sjungit i kyrkan
För sommar och frihet och lov
Och jag har bundit en midsommarkrans till ditt hår
Jag har vrålat och jublat
När Anja har kastat sig ut
Jag har vart galen och full när Tre Kronor fått stryk
Är tacksam för att jag fick födas I frihet och inte i bur
Men inte kan jag känna stolthet för att jag haft tur
Nej jag är inte nationalist
Ser inga gränser alls

Kommentarer

#1 - sheryln

Hej, jag är den mest lyckliga personen på jordens sida, efter 6 månaders sorg och sorg utan att vara med den jag älskar, försökte jag allt mitt bästa för att jag ska göra min älskare lycklig men det verkar aldrig träna bra det var som att jag gör allt förgäves men allt tack går till Dr Ogundu för att komma att förändra alla mina bekymmer och sorg till glädje. jag kände den stora mannen när jag läste ett underbart vittnesbörd om Dr Ogundu hur han har hjälpt många människor på deras relationsproblem, jag läste en tidning när jag såg stora vittnesbörd, liksom min besvär då bestämde jag mig för att inte slösa bort tiden eftersom jag har missade min älskare så mycket jag bestämde mig för att kontakta honom och dela allt mitt problem med honom som han berättade för mig att inte oroa sig för att han försäkrar mig om att inom 48 timmar allt skulle bli sorterat ut jag trodde Dr Ogundu så mycket på grund av hur han har varit hjälpa många människor, min pojkvän som lämnade mig för gott plötsligt svarade min text och skickade tillbaka mina samtal och bad mig att tacka honom, jag var så glad, är så tacksam mot Dr Ogundu för vad han har gjort för mig och jag lovar att vittna om hans godhet hela mitt liv. Om du passerar samma problem eller något slags problem kontaktar du den här fantastiska mannen på sin e-postadress: [email protected]

1. Få din älskare eller man tillbaka
2 Lotteri stavning
3 Om du inte kan uppfylla din partner
4 viktminskning stavning
5 Skilsmässa stavning
6 marknadsföring i kontor
7 Få pengarna tillbaka
8 Graviditet stava för att bli gravid baby
9 kärleksspell
10 äktenskapsengagemang och så många fler
11 Pengar stava / lycka till stavning

Kommentera