Opinionsblogg

Vem gillar dig och det du säger?

 

Det är väl alltid trevligt att säga något som folk kan ta till sig och glädjas åt att du säger, men frågan är: ”vem är mottagaren?” Är det verkligen ett sunt tecken om en människa som inte delar dina värderingar gillar det du säger?

Jag såg exempelvis genom ett Facebook-minne idag att jag hade lagt upp en lustig bild där jag hade fullt av snö i håret. Det här blev förhållandevis populärt i det avseendet att det resulterade i många ”likes”, jag märkte nu att en del av dessa var SD:are som jag inte är vän med längre. Det här var förstås ett harmlöst inlägg och vem som helst kan väl relatera till hur håret kan se ut när det snöar väldigt mycket? Men samtidigt känns det inte helt bra när sverigedemokrater gillar något jag gör.

Om jag skriver en debattartikel eller för den delen om SD:are läser mina blogginlägg, så kan jag vara helt övertygad om att de inte kommer gilla det de läser. Jag misstänker, med god grund, att de inte håller med om någonting jag säger, ibland funderar jag över om de ens förstår vad jag säger, antingen förstår de inte, eller så ignorerar de. Det är ju inte direkt som att de inte vet att jag riktar skarp kritik mot dem.

Men att SD:are som läser mina inlägg inte gillar dem och kanske rent av provoceras av texten är en vinst för mig. Likväl är jag inte bara ute efter att provocera (det är meningslöst i längden), jag är ute efter att berätta om samhällsrelaterade problem som jag ser och hur SD är oförmögna att både se dem i dess helhet och lösa dem. Om jag i förbifarten riktar en känga mot dem och de blir förbannade, så kan jag se det som en bonus emellanåt och dra lite på smilbanden åt dem. Lite kul kan jag väl få ha, det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

Hur som helst var jag omtyckt i den sverigedemokratiska rörelsen, detta trots att jag redan då ansågs vara väldigt PK, vilket jag också tog som en komplimang. Dock tror jag inte de förstod hur allvarlig jag verkligen var i fråga om att visa respekt och hänsyn för alla människor och att alla människor har fri-och rättigheter. Snarare misstänker jag att de flesta bara trodde att jag egentligen tyckte som de och såg mig som en bra företrädare för att jag ”kunde linda in mina åsikter och låta human och solidarisk”. Men jag har alltid satt värde på medmänsklighet och solidaritet, när SD inte gjorde det stack jag och nu gillar de inte längre mig av någon outgrundlig anledning. Egentligen borde tacka mig; om de nu vill förbättra partiet och göra upp med sina problem, borde de vara glada att jag belyser problemen åt dem så de vet var de ska börja.

Kommentarer

Kommentera