Märkeskläder

Jag är väldigt fåfäng och oerhört förtjust i snygga kläder, väldoftande parfymer och stilrena klockor. Därför tyr jag mig gärna till märkeskläder och har även fått favoriter beroende på vad jag är ute efter. För egen del tycker jag att märkeskläder är snyggare, har bättre passform och håller längre. Jag trivs helt enkelt generellt sett bättre i en skjorta för tusen kronor än i en för någon hundralapp. Det har ingenting med priset att göra, det finns inget bättre än att göra lyckade fynd, utan det handlar om produktens kvalitet. Jag köper hellre en dyr skjorta en gång om året än flera ”billiga” flera gånger om året.

Det är vad jag trivs i, andra trivs inte alls i det. Jag identifierar mig mer till vänster på den klassiska politiska skalan, men mitt vad vi kan kalla ”välvårdade yttre" gör att många som inte känner mig får intrycket av att jag skulle vara en högerman. En SSU:are sade en gång: ”du ser antingen ut att vara väldigt höger, eller samhällslärare.” Med min utbildning som statsvetare, var det senare en ganska träffsäker beskrivning. Jag brukar tycka om att sitta i full kostymmundering och titta på fotboll, även om jag bara sitter hemma, journalisten Erik Niva vill inte göra det (inte ens i TV). Smaken är helt enkelt olika och det är inget konstigt.

Jag förstår mycket väl att människor som har svårt att överhuvudtaget få pengar att räcka till det mest nödvändiga inte prioriterar märkeskläder och tycker att det är en onödig lyx. Men jag kommer aldrig förstå självutnämnda experter som gapar om att bidra till märkesvarianternas kapital, samtidigt som de slår sig för bröstet medan de själva handlar på H&M (som utnyttjar billig arbetskraft i fattigare länder), eller Second-Hand (som också höjer priser efter marknadens tillgång och efterfrågan). Den som vill komma ifrån marknadens system får helt enkelt sy sina egna kläder och då kan jag också köpa att man moraliserar. Det är såklart bedrövligt att billig arbetskraft utnyttjas skoningslöst, men problemet sitter inte i märkena utan i det kapitalistiska systemet. Nu låter jag som en riktig marxist, men jag tycker att det är ett allvarligt problem. Jag går inte så långt att jag förespråkar planekonomi, men marknaden måste ses över.