Fotbollförbundet måste börja verka för ökad jämställdhet!
Att inte hjärtat stannade i kroppen på mig under gårdagens fotbollsgala, anledningen gäller utdelningen av årets mittfältare. Varje år delas det ut pris till de bästa spelarna på respektive postion i laget såväl på herrsidan som på damsidan, alltihop TV-sänds. Igår hände dock något anmärkningsvärt; Vinnaren på herrsidan, Emil Forsberg, var inte på plats för att ta emot sitt pris som herrarnas bästa mittfältare (i sig inget ovanligt, proffsen är upptagna av seriespel). På grund av detta fick inte Kosovare Asllani, damernas bästa mittfältare, pris på galan under sändningstid, utan tidigare på kvällen.
Det här är så patetiskt uselt av fotbollförbundet, de hade aldrig gjort samma sak om rollerna varit ombytta. Det rimliga hade varit att låta någon hämta priset åt Forsberg, som Mikael Persbrandt hämtade Zlatans ett år, då hade Asllani fått sin stund i rampljuset. Nu fick hon förvisso lite återupprättelse när hon vann Diamantbollen (priset till Sveriges bästa damfotbollsspelare), men det var likväl väldigt fult gjort att hon inte fick motta priset som bästa mittfältare under galan. Det är verkligen att förminska damfotbollen. Min första reaktion var ilska, sedan blev jag bara ledsen, har vi inte kommit längre?
Asllani berättade i sitt tacktal när hon fick Diamantbollen: ”När jag var sex år sa en släkting till mig att fotboll inte var något för tjejer. En rektor sa till mig i skolan att jag slösade min tid.” Vad skickar det för signaler till unga flickor som vill spela fotboll? Nu verkar Asllani tagit det som en chans att motbevisa tvivlarna, men det gör inte alla. Den här hemska attityden legitimeras ju när damfotbollen hela tiden får stå tillbaka och förminskas gentemot herrfotbollen.
Det största problemet i förhållandet mellan damfotboll och herrfotboll sitter inte i löneskillnaderna, även om de är förkastliga, utan det ligger i hur damfotbollen uppmärksammas och uppmuntras. Om unga som gamla kvinnor som spelar fotboll hela tiden får veta att det de gör inte är värt lika mycket som det herrarna gör så kommer det bli svårt att motivera unga flickor till att överhuvudtaget börja spela fotboll. Ett konkret exempel är också från dam-EM i somras, gemene man vet knappt om det ute i Europa för att media inte alls uppmärksammar det på samma sätt som när herrarna spelar.
Sedan kan vi jämföra damernas Champions League med herrarnas, damerna spelar inför halvtomma läktare knappt utan mediebevakning. Herrarna spelar inför sprängfulla läktare med långa TV-sändningar. Jag ska själv inte förneka att jag hellre ser herrfotboll än damfotboll, men det beror ju på att damfotbollen är så eftersatt att de inte har fått chansen att utvecklas på samma sätt som herrarna. Det skulle inte behöva vara så stor skillnad och då skulle även löneklyftorna minska.
Vissa skulle nog påstå att det är genetiska skillnader och det köper jag inte alls. I så fall skulle fler sporter vara drabbade, men vi har snart vinter-OS och jag tror ingen ser mindre fram emot att se folkkära skidåkare som Charlotte Kalla och Stina Nilsson än Marcus Hellner bara för att de är kvinnor, de tjänar inte sämre heller för den delen! Därför är det anmärkningsvärt att just fotbollen lider på det här sättet. Förmodligen handlar det om makt, damfotbollen har stått i skuggan så länge att vissa gubbar tycks känna sig hotade om de inte trycker ned kvinnorna. Det här måste fotbollförbundet ta tag i, oavsett om du hellre ser dam eller herrfotboll så ska båda konkurrera på samma villkor och så ser det inte ut idag. Det måste förändras!
