Opinionsblogg

Missunna ingen annan framgång

 

Finns det någonting som provocerar mig? Ja, det finns mycket. En sak är människor som inte tål att det går bra för andra. Jag skulle tro att vi alla har människor i vår omgivning som gör allt för att vara i förarsätet och armbågar sig fram för att göra sig bred på andras bekostnad. Ett sådant beteende är inte bara patetiskt utan även småsint och egensinnigt, folk som har så låg självkänsla att de måste trycka ner andra för att höja sig själva borde fundera på ett allvarligt samtal med en terapeut. Men som i så många andra sammanhang är sannolikt den som är i störst behov av hjälp den sista som skulle erkänna det och söka efter hjälpen.

När jag var med i SD var missunnsamheten påtaglig. Kanske inte så överraskande med tanke på att hela deras politik bygger på att var och en är sig själv närmast. Vissa sökte högt uppsatta anställningar för att bli kända, medan andra ansökte om att kandidera till riksdagen för att få lön, trots att de till och med inom SD vore olämpliga som företrädare då deras intelligensnivå var exceptionellt låg. En av dessa var från samma stad så jag hade en del med denna att göra. Var vi på ett event någonstans och jag stod och pratade med någon från SDU:s förbundsstyrelse kunde jag vara säker på att han skulle komma rultande och ta över samtalet så att ingen annan fick en syl i vädret. Jag minns också när jag fick chansen att hålla tal i Almedalen (jag berättade om hur elever försökte stänga oss ute från ett gymnasium i Västerås), den här personen blev givetvis avundsjuk och kunde inte förstå varför jag fick chansen att hålla tal men inte han. Problemet i det här fallet och i samhället i stort är att korkade människor inte förstår själva att det är korkade.

Skänk en tanke till Wembley. Igår spelades final i världens äldsta fotbollsturnering- FA-cupen mellan Arsenal-Chelsea. Fastän jag inte gillar något av lagen, som dessutom är London-rivaler till mitt kära West Ham, kan jag inte låta bli att röras av att se Aaron Ramsey nicka in avgörandet i slutet och ge Arsenal en titel som de såväl behövde. Tänk vilket utsatt läge de befunnit sig i efter en misslyckad säsong, tänk hur mycket tid och energi de lagt på att nå framgången och hur mycket supportrarna lidit. Det var fint att se att de fick utdelning och jag skulle aldrig missunna ett annat lag framgång, även om jag givetvis alltid sätter mitt eget i första hand. Vackrast av allt var dock före avspark, då hela publiken (90000) traditionsenligt sjöng med i hymnen ”Abide with me”. Här är första versen:

”Abide with me; fast falls the eventide;
The darkness deepens; Lord with me abide.
When other helpers fail and comforts flee,
Help of the helpless, O abide with me”

Det kändes så passande i skuggan av terrordådet i Manchester tidigare i veckan. Jag skulle aldrig slösa bort min tid på avundsjuka, tvärtom är det roligt att det går bra för andra i min omgivning. Lyckas någon jag inte gillar, så gör det mig ingenting, så länge vederbörande håller sig på behörigt avstånd från mig. Däremot blir jag inte glad om jag ser någon göra sig bred på andras bekostnad. För att citera Per-Albin Hansson ”Den starke trycker icke ned och plundrar den svage.”

Kommentarer

Kommentera