Fira nationaldagen för all del, men låt alla vara med!
Idag är det sjätte juni, Sverige firar nationaldag och det är på dagen 73 år sedan de allierade gick i land i Normandie på Dagen D.
Numera är nationaldagen helgdag, men i övrigt är det inte speciellt märkvärdigt och i Sverige har vi aldrig firat som i Norge. Vilket sannolikt beror på att vi var förskonade från att invaderas av nazisterna under andra världskriget. 1809 års regeringsform är kanske ingenting som gemene man tycker är värt att uppmärksamma.
För egen del är jag helt likgiltig inför Sveriges nationaldag, kanske sätter jag mig och tittar på firandet från Skansen. Förra året var det väldigt trevligt att se Malena Ernman sjunga ”Den blomstertid nu kommer”, men i övrigt känns det som vilken dag som helst. Jag kan inte se att det är svårare än att de som vill fira firar medan de som inte vill avstår. Jag gillar dock inte den här polariseringen som uppstått i debatten, där den ena sidan bestående av uppblåsta nationalister med SD i spetsen kräver att folk ska gå man ur huse och skråla ut nationalsången, varav den andra sidan äcklas så mycket av detta att de blir anti hela landet Sverige och tycker det är skam att fira nationaldagen.
Det mest väsentliga för mig är varför just du vill fira nationaldagen. Jag ger mina komplimanger till de som vill fira att vi har en snudd på unik välfärdsstat, ett öppet och tolerant samhälle som välkomnar och gillar olikheter och, viktigast av allt, tillåter att alla människor oavsett läggning eller ursprung accepteras och får vara delaktiga. Tyvärr tänker inte SD och deras sympatisörer så, de vill att människor stöpta i samma form hyllar att Gustav Vasa störtade Kristian II och utropade sig själv till enväldig kung av Sverige (eller som vi hade sagt idag: diktator). Att han sedermera slog ihjäl samma dalkarlar som tidigare hjälpt honom till makten är inget som dessa nationalister tycker är värt att nämna.
Det är just dessa som är det främsta skälet till att debatten är så polariserad, för vilken normalt funtad människa skulle vilja stå tillsammans med ovanstående idioter och sjunga ”Du gamla, du fria”? När jag arrangerade SDU:s nationaldagsfirande (jag slet som ett djur för att få det att fungera, ingen annan i SDU Västmanlands styrelse var speciellt delaktig så jag fick i stort sett göra allt själv) för tre år kändes det bra när höjdarna kom fram och gav mig beröm. Det är alltid roligt att få uppskattning för ett hårt jobb, men nu när jag tittar tillbaka (och faktiskt redan då) så inser jag att det inte är så smickrande att jag gjort något som tilltalar personer med värderingar helt emot mina egna. Sedan dess har jag aldrig riktigt firat nationaldagen, då det påminner mig för mycket om den gången. Det är inget lyckligt minne kan jag säga, utan att gå in på några detaljer här och nu. I korthet är det dock kanske inte så konstigt att jag inte gillade att festa med ett förbund som inte delade min värdegrund och mina åsikter.
Så fira nationaldagen för all del, men tänk på vad du firar och varför och låt alla vara med!
