Opinionsblogg

SD är Almedalens största vinnare på NMR:s närvaro

 

De som vinner mest på att nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen är på plats i Almedalen är Sverigedemokraterna. Detta med anledning av att SD desperat försöker släta över sitt nazistiska förflutna och sina rasistiska företrädare, de är som bekant inte speciellt duktiga på detta. Men NMR gav dem en rejäl dunk i ryggen när de under Sverigedemokraternas dag i Almedalen stod och gapade om att det enda alternativet för ”svenska folket” är NMR och att SD är folkförrädare precis som alla andra partier. Det ger SD klart mer legitimitet eftersom det gör att de kan peka på NMR och säga: ”vi är ingenting i jämförelse med de där.”

Jag är övertygad om att ingen av besökarna i Almedalen tilltalas av Nordiska motståndsrörelsen, vem som helst kan se att öppna nazister med rakade huvuden som marscherar i takt och hatar demokrati är rent äckligt. Därför vinner de i praktiken ingenting själva på att vara på plats, däremot tar de uppmärksamheten från SD och kan få en genomsnittsväljare att tycka att SD kanske trots allt inte är så farliga, partiet har ju trots allt inget bombdåd på sitt samvete (fattas bara annat).

Det är dock en oerhört farlig inställning, för även om SD inte är Nordiska motståndsrörelsen, så finns det ideologiska likheter, båda tillhör den så kallade ”nationella rörelsen” och det gör att SD i mångt och mycket mer liknar NMR än något riksdagsparti och det är skrämmande. Men det finns trots allt grader i helvetet. Även om SD säger sig stå för en ”öppen” svenskhet (under förutsättning att människor lever upp till deras vaga definition av vad som är svenskt), medan NMR menar att en människa som inte är vit aldrig kan bli svensk, och pratar om att begränsa invandringen samtidigt som NMR vill utvisa alla som inte är ”etniska svenskar”, så ser de båda parterna problem i människors olikheter. De vill ha ett homogent svenskt samhälle, där mångfalden är obefintlig. Den främsta skillnaden som jag ser det ligger i tillvägagångssätt och retorik, dvs SD är ett politiskt parti och NMR en extrem aktiviströrelse.

SD vet att de inte kan gå ut på gatorna och säga vad de tycker, utan de måste säga vad folk vill höra. Det är därför de har försökt röra sig mot mitten NMR tycker att detta är fegt och är öppet antidemokratiska, men en sådan rörelse har vanligtvis otroligt svårt att vinna förtroende hos en större del av befolkningen (tack och lov).

Sverigedemokraterna är inte fullt så hemska som NMR (det säger ingenting, för allt annat vore helt sjukt till och med för SD), men för en rörelse med så ofantligt mycket brister som Sverigedemokraterna är det väldigt tacksamt att kunna peka på en annan rörelse som har extremt mycket större brister, Kent Ekeroths misshandelsdom ser ju ganska lindrig ut jämfört med att NMR:s företrädare blivit dömda för bombdåd.

Men då ska vi komma ihåg att SD har slipat fasaden (vi minns 90-talet) och att SD är ett politiskt parti, vilket inte NMR är, vilket gör att spelreglerna och tillvägagångssätten ser olika ut för de respektive rörelserna. Vi måste hjälpas åt att se till att SD inte kan utnyttja detta för att normaliseras, de är inte ett parti som alla andra. En idiot slutar inte vara en idiot bara för att det finns jubelidioter.

Kommentarer

Kommentera