Vad för slags människa är jag om jag inte försöker göra världen bättre?
Att världen inte är en perfekt plats är en sliten klyscha, men uttrycket stämmer alltför väl. En stor del av världen står i brand till följd av vansinnes dåd, andra delar lider av fattigdom, svält och sjukdomar, oavsett var i världen vi befinnr oss så kan vi överallt se saker som måste förbättras. En enskild individ kan inte göra allt ensam, men om alla gör lite så har vi kommit långt.
En historiker vid Uppsala Universitet sa en gång något i stil med: "Det enda vi har lärt oss av historien är att vi aldrig lär oss." Vi människor har en sorglig tendens att ständigt göra om samma misstag som tidigare generationer gjort före oss. Jag tänker inte minst på hur de högerextrema vindarna blåser allt hårdare i vår del av världen, trots att vi inte ens behöver gå hundra år tillbaka i tiden för att se vilka konsekvenser det kan få för våra liv och samhällen. Men det finns också tillfällen då vi som individer gör om våra egna misstag, om och om igen, utan att vi lär oss någonting. Skulle inte det kunna vara definitionen av att vara korkad? Det är vid sådana tillfällen som jag är rädd för världen, och skäms för att tillhöra arten människa.
För mig är det förhållandevis likgiltgt var du står på den politiska skalan, men jag vill att du inte bara röstar utifrån ditt egenintresse utan faktiskt tänker på andra människor och inte försöker trycka ner dessa för att tjäna dig själv. Det är en grundtanke som jag försökt följa, även om min tolkning och slutsats gjorde att jag röstade fel och gick precis tvärtemot min egen värdegrund... Men det är långt ifrån endast vid valurnan som vi kan göra skillnad. Vi kan när som helst på olika sätt stödja diverse välgörenhetsorganisationer med pengar, engagemang eller bara en så liten sak som att visa uppskattning kan vara värt mycket för en annan människa.
Jag säger inte att människor måste agera som helgon hela tiden, eller att det på något sätt skulle gå att ändra människors negativa beteende i en handvändning. Men bara genom att följa det enkla budskapet om att behandla andra som man själv vill bli behandlad så har vi kommit en bra bit. En gång hörde jag en vuxen man säga: "döda mig den dag jag inte kan bidra til samhället." Det är tveklöst bland det dummaste jag hört och jag tror inte heller att han egenltigen vet vad han säger. En rationellt tänkande människa skulle aldrig uttrycka sig så och jag vill påstå att den enda anledningen till att han själv kan säga en sådan sak är för att är för snål för att vilja hjälpa andra och saknar empati för att kunna sätta sig in i andras människors situationer.
Världen är inte perfekt, människor är inte perfekta, men det minsta vi kan göra är åtminstone att försöka göra världen bättre.
