Skillnaden mellan olika brott och upphovet till dem
Eftersom jag snart tar examen börjar jag söka olika arbeten, varav jag i måndags var på intervju hos en kriminalvårdsanstalt för att söka vikariat som kriminalvårdare. Det var verkligen en upplevelse och där fick jag perspektiv kring olika brott och dess konsekvenser.
Till att börja med vill jag lyfta fram Sverige som något av ett föregångsland när det gäller brott och kriminalitet, vi pratar inte i första hand om att straffa utan om vård och rehabilitering. Även om människor i regel sitter i fängelse för att de har gjort någonting väldigt fel, så finns det ofta en förklaring som, inte ursäktar, men som gör handlingen begriplig. Jag syftar exempelvis på en desperat människa som gör inbrott på ett varuhus för få pengar till att försörja sin familj, jag kan förstå att en ung person på grund av dåligt umgänge kan åka fast för narkotikabrott, jag kan till och med förstå att en människa som blir attackerad av en beväpnad människa till och med, av misstag, skulle kunna dräpa för att försvara sig. Givetvis är inget av ovansstående exempel på något sätt acceptabla, men det kan finnas reson bakom handlingarna som begripliggör omständigheterna. En sådan individ skulle jag tycka att det var intressant att jobba med och spännande att försöka hjälpa tillbaka in i livet och att komma till insikt med att dess handling inte tolereras. Ingen människa föds ond och jag är ödmjuk inför att om, låt säga, en bankrånare och jag bytte uppväxt, skulle sannolikt också våra roller vara ombytta.
Dock finns det en typ av brott som jag har mycket svårt att hantera, och det är att jobba med dessa som gjorde att jag kände viss avsmak inför att arbeta som kriminalvårdare, nämligen sexualbrottslingar. Jag kan inte se några som helst förmildande omständigheter när det gäller en människa som tvingar en annan individ, oavsett ålder och kön (jag hoppas att det inte behöver poängteras), till samlag eller någon annan form av intimt umgänge. Jag är beredd att säga att det är det enskilt värsta brott som kan begås, det är för mig värre än att mörda. En människas liv kan förstöras på många sätt och döden är inte alltid det värsta tänkbara. Jag ryser vid blotta tanken på det lidande som måste åsamka ett våldtäktsoffer, det kan ge djupa sår som aldrig läker. Jag vill inte på något sätt försöka föreslå vad som är ett rimligt straff för en så vidrig handling, det är inte min sak att döma och jag tror inte på att någon form av öga-för-öga-mentalitet skulle hjälpa offret. Men jag skulle ha svårt att se individen bakom ett sådant brott i ögonen.
Jag skriver det här inlägget för att dels få skriva av mig om mina intryck av att besöka en anstalt och dels för att poängtera att hårdare straff inte kommer leda till färre brott och inte heller per automatik till upprättelse för offret. Samtidigt måste samhället markera när någon gått rejält över gränsen för vad som får göras och avd som inte får göras.
