Låt inte ditt omdöme påverkas av en oförståndig folkmassa
Ett ord som tillhör ett av de mer negativa i vårt språk är populism, ett begrepp som enligt Nationalencyklopedin beskrivs som en rörelse som vädjar till ”folket”. Låt mig citera hur den framgångsrike förbundskaptenen i fotboll Lars Lagerbäck tänker om populism: ”Har du ett ledaransvar så kan du inte börja lyssna till vad så kallade experter, media eller alla sociala nätverk tycker, de har oftast ett annat uppdrag och framförallt har de ett annat syfte.” På samma sätt får, i synnerhet, inte högt uppsatta politiker och partier anpassa sig efter de tre ovanstående enheterna, men det gäller också enskilda individer.
Det är lätt att som person påverkas av sin omgivnings åsikter, förväntningar och jargonger. Ett konkret exempel är givetvis min tid i SD. Jag vet att somliga, innan de gick med i rörelsen, var öppna för homosexuellas rättigheter, när de sedan insåg att det inte var i linje med partiets ideologi och politik så blev också de mer fientliga gentemot HBTQ-personer. Från SD:s håll får jag ibland höra att jag skulle ”vänt kappan efter vinden”, men jag har aldrig vänt mig mot HBTQ-personers rättigheter, när jag insåg att mina värderingar inte var i linje med partiets så hoppade jag av. Skillnaden mellan oss är att jag aldrig låtit mina tankar om rätt eller fel påverkas av oförståndiga människors simpla beteende, eller för den delen partiprogrammet. Medan många inom SD istället (och även, i viss mån, inom andra partier) slutat tänka själva och bara rättar sig efter uppfattningen som råder hos majoriteten av partiet. Det skulle för min del varit betydligt mycket lättare att helt enkelt rätta mig i ledet.
Därmed är det på samma sätt av yttersta vikt att människor med ansvar för olika institutioner i samhället inte anpassar sig efter vad människor, som är helt utan kunskap om hur samhället är uppbyggt och fungerar, anser om saker och ting. Vi har de senaste dagarna kunnat läsa om hur en polis skrivit ett Facebook-inlägg där han skuldbelägger nyanlända, det förefaller också som att en stor del av poliskåren röstar på Sverigedemokraterna… Det här kommer sannolikt leda till att sympatisörer till partiet kommer använda dessa polisers åsikter som argument för sitt eget ställningstagande. Här är det givetvis nödvändigt att, inte minst, politiker, men också enskilda individer, kommer ihåg att det här bara är ena sidan av myntet och att konstaplarna inte alls har överblick kring den genomsnittlige invandrarens kriminalitet generellt sett (läs BRÅ:s rapport i mitt förra inlägg).
Avslutningsvis vill jag rikta en tanke till Hans Rosling som under gårdagen tyvärr gick bort till följd av cancer i bukspottskörteln. Han var en professor som besatt stor kunskap och som dessutom hade förmågan att förmedla denna på ett begripligt och under hållande sätt.
