Känsloargument är ohållbara och går att motbevisa
Sverigedemokraterna är återigen i fokus efter att en viss Kent Ekeroth hamnat i blåsväder, oavsett om han blir fälld eller inte så borde det vara omöjligt för honom att sitta kvar i partiet och riksdagen. Det är dock mer ovisst om så verkligen blir fallet. Vad som är det märkliga i sammanhanget är att det inte alls verkar påverka väljarnas stöd och förtroende för SD, trots att en högt uppsatt företrädare blivit åtalad för misshandel (och han är som bekant inte den ende som har skämt ut sig.)
En förklaring till detta kan vara att SD är oerhört skickliga i hur de förmedlar sin politik utåt sätt. Jag syftar då på Jimmie Åkessons retoriska förmåga och deras olika kampanjfilmer som ofta får enormt genomslag, trots att de kan vara väldigt smaklösa. På något sätt lyckas partiet tilltala människor genom att lyfta fram simpla och primitiva lösningar på stora och omfattande problem. Jag har själv gått på det, innan jag började studera och lära mig hur saker och ting faktiskt fungerar- hur människor påverkas av samhällets normer och förväntningar och av politikens uppbyggnad- så tyckte även jag att Jimmie Åkessons förslag och formuleringar lät mycket mer vettiga än exempelvis Gudrun Schymans akademiska språkbruk om samhällets strukturella problem och maktordningar. Det är betydligt mycket lättare att köpa Åkessons enkla problemformulering och lösningar än att försöka sätta sig in i hur mycket mer omfattande problemen i själva verket är.
En stor del av SD:s politik, för att inte säga det mesta, bygger inte på fakta utan på känslor och upplevelser. ”Det känns som att invandrare begår mer brott än ’svenskar’”, ”det känns som att homosexualitet är onaturligt”, ”det känns som att det är för många aborter i Sverige”. Dessa känsloargument är ohållbara av det enkla skälet att de helt enkelt inte stämmer, det finns ingen vetenskaplig grund för dem. Vilket gör att SD:s starka stöd hos väljarna blir än mer problematiskt. Fördelen är dock att dessa argument går att motbevisa. Nyanlända människor begår INTE majoriteten av brott i Sverige, det finns en viss överrepresentation men då måste vi också räkna in klass och social utsatthet i sammanhanget. Här är en studie som gjorts av Brottsförebyggande rådet, visserligen från 2005 men sannolikt är tendenserna inte helt olika idag: (https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012697/1371914727881/2005_17_brottslighet_bland_personer_fodda_sverige_och_utlandet.pdf) Vi kan till exempel se att 95% av de som var födda i Sverige med båda föräldrarna från Sverige inte var registrerade för något brott, 88% av de som var födda i utlandet var inte registrerade för brott. Det är ingen anmärkningsvärd skillnad. Min poäng är att de allra flesta som kommer hit aldrig begått ett brott, det ska vi ha i åtanke när SD börjar med sin skrämselpropaganda.
Gällande SD:s vansinnes syn på homosexualitet så är det inte svårare än att konstatera att homosexualitet lika mycket bland djurarter (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/homosexuella-kontakter-vanliga-i-djurriket/). Jag vet, av egen erfarenhet, att SD:are ofta motsätter sig homosexuellas rättigheter för att det är ”ideologiskt avvikande”. Vi kan således slå fast att det snarare är SD:s ideologi som är onaturlig, inte homosexualitet. Konservatism och nationalism ska man vara försiktig med och det finns det väldigt konkreta belägg för genom historien.
Vad aborter beträffar så måste beslutet ligga hos den havande kvinnan, det är ganska självklart för de flesta av oss. Men med anledning av att Trump nyligen inskränkte aborträttigheterna i USA så kan det vara värt att belysa att SD vill göra samma sak här.
