Opinionsblogg

SD:are brukar påstå att jag säljer ut mig själv

 

Som de flesta säkert förstår är jag fruktansvärt impopulär bland Sverigedemokraterna, när jag hade föreläst för SSU i Västerås för snart två år sedan kom SD:are i sociala medier och gapade om hur ynklig jag var och att jag ljög och överdrev enskilda situationer. Någon gjorde dessutom en statusuppdatering om att jag inte skulle bita den hand som födde mig och att jag sålt mig för 30 silvermynt. För er som inte är så pålästa på den bibliska historien så var det för 30 silvermynt som Judas Iskariot förrådde Jesus, annars är det vanligare att jag kallas för Brutus. Visst jag högg SD och är stolt över det, så liknelsen vid Brutus som förrådde Julius Caesar är väl inte helt orimlig (framförallt inte med tanke på att Caesar var diktator i det brutala Romarriket). Dock kan jag inte se hur jag skulle kunna vara Judas, Jesus förefaller ju varit intelligent, sympatisk, öppen, värnat om rättvisa och motverkat förtryck, dvs. motsatsen till vad SD är och står för.

Att de flesta SD:are tycker att jag säljer ut mig själv och min själ eller vänder kappan efter vinden är också intressant. För det första berättar jag förhållandevis väldigt få saker som är väsentliga i förhållande till mitt liv som helhet av idag, däremot berättar jag för alla som vill höra på vilka faktorer som kan få en ung människa att tilltalas av extrema rörelser. Det är ändå väsentlig skillnad att berätta om händelser och upplevelser i mina yngre år mot att berätta direkta privatsaker som är aktuella om mig och mitt liv. När det gäller att jag skulle vara en ”kappvändare”, så skrattar jag bara gott, visst har jag lämnat partiet som jag en gång korkat nog trodde på. Men att jag slutade vara så galet nationalistisk, är inte konstigare än att en missbrukare eller nikotinberoende blir av med sina laster. Många är idioter i ungdomen, jag växte ifrån det med ålder och utbildning.

Det ska då sägas att för en genomsnittlig SD:are är Sverigedemokraterna lösningen på all världens problem och det är för dem helt sjukt att någon kan säga något negativt om rörelsen överhuvudtaget, därför blir det lättare för dem att bara peka på att jag är instabil och försöka trycka ned min trovärdighet. Detta tunnelseende är inte unikt för SD, det finns i alla partier som är starkt ideologiskt övertygade, men för ett extremt parti blir också inskränktheten extrem, dessutom är SD ett parti vars hela grund är byggd av inskränkthet.

Jag skriver detta för att jag har nya föreläsningar inbokade under hösten och för att det är ganska kul att se hur SD:arna knorrar kring dessa och mina blogginlägg, vilket i sin tur är reaktioner jag gärna delar med mig av. Dessutom vill jag gärna bemöta kritiken de kommer med, det lustiga är att de bara kommer med personangrepp mot mig och överhuvudtaget inte försöker motbevisa mina påståenden, något som säger väldigt mycket.

Kommentarer

Kommentera