Opinionsblogg

Inte ett parti som andra

 

För att skaffa sig själva legitimitet och framstå som mer rumsrena brukar Sverigedemokraterna och dess sympatisörer hävda att de är ett parti som de andra, ett demokratiskt valt parti. Det sistnämnda stämmer förvisso, men partiet är inte och de har aldrig varit ett parti som andra, och vi gör bäst i att låta det förbli så.

Till att börja med har vi partiets historia, oavsett hur mycket Jimmie Åkesson förnekar det, så har SD sina rötter i nazismen. Det finns bilder från 90-talet som styrker detta och dåvarande partiledaren Mikael Jansson införde ett förbud mot ”uniformsliknandeklädsel.” (http://skola.expo.se/sverigedemokraterna_107.html, läs under fliken 1996) Vi kan även, något år senare, se hur Jansson skakade hand med Jean-Marie Le Pen, Front Nationals tidigare ledare. Le Pen som skränade om att det franska fotbollslandslag som vann VM 1998 ”inte var ett franskt lag” och att ”utländska spelare inte ens sjöng med i nationalsången före match” (backen Lilian Thuram skrålade högst av alla bara för att visa honom). Men det värsta var förmodligen när Le Pen kallade förintelsen för ”en parentes i historien”. (https://www.theguardian.com/world/2016/apr/06/jean-marie-le-pen-fined-again-dismissing-holocaust-detail)

Den här historiska kopplingen till nazism särskiljer till och med SD från de andra högerpopulistiska partierna som finns i vårt närområde, Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti till exempel.

Förutom historien så är såklart politiken och ideologin något som gör det orimligt att se SD som ett parti som de andra. Det finns exempelvis inget annat riksdagsparti som själva tar sig friheten att definiera svenskhet och vem som är svensk och som dessutom kräver att nyanlända ska identifieras som svenskar både av sig själva och av andra för att kunna kalla sig svenskar. Sverigedemokraterna är även ensamma om att motverka HBTQ-personers rättigheter, de har ingen åtgärdsplan för att motverka homofobiska uttalanden i partiet, vilket jag själv fått erfara, och de säger nej till förslag som skulle styrka dessa människors rättigheter. Dessutom skulle partiets jämställdhetspolitik föra kvinnors situation i samhället flera decennier tillbaka i tiden, de vill till exempel återinföra sambeskattning och förutom linjen om ”rätt till heltid” så har de inga konkreta åtgärder för att stärka jämställdheten.

Ett tredje skäl till att SD inte är ett parti som andra är förstås deras företrädare. Det har sagts många gånger, men det tål att upprepas. Partiet skakas av förksatliga uttalanden och handlingar som saknar motstycke inom svensk politik. Förutom den sedvanliga rasismen, homofobin och sexismen kunde vi även se ett tecken på partiets märkliga syn på kultur i veckan, då en motion till partiets konferens i helgen berörde att ”inga skattepengar ska gå till hip-hop.” Det är inte första gången deras företrädare vänder sig mot kulturella friheter. 2014 sade Margareta Larsson, Jimmie Åkessons svärmor, i en riksdagsdebatt att: ”man borde sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga om man som konstnär målar vaginor på väggarna i skolan.” (http://www.svt.se/kultur/fangsla-konstnarer-som-malar-konsorgan) Jag vet att hon inte är kvar i partiet, men det var inte för att partiet ansåg henne vara problematisk utan hon valde själv att lämna på grund av att hon var kritisk mot partiledningen. 

Lägg där till alla andra skandaler som kommit från partiet så kan vi tydligt se att SD inte är ett parti som andra och därför ska vi heller inte låta dem låtsats vara det.

Kommentarer

Kommentera