Opinionsblogg

Går det bra, eller går det som vanligt?

 

Frågan ställs retoriskt till Sverigedemokraterna. Partiets företrädare fortsätter allt jämnt att ställa till det för sig själva såväl som individer som politiker. Igår stod det slutligen klart att Anna Hagwall faktiskt blir utesluten. (http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article24047522.ab) Vilket är i linje med partiets försök att hålla den polerade fasaden uppe framför det smutsiga innehållet, hade de menat allvar med sin nolltolerans hade hon rykt för länge sedan.

Det kom väl trots allt inte som en chock vare sig för SD:s företrädare eller för oss andra att Hagwall ställde till det för sig och att hon sedermera blev utesluten. Vad som däremot är mer av en nyhet och ett större problem för partiet är den dagsfärska nyheten att riksdagsmannen, tillika tidigare pressekreterare, Martin Kinnunen dömts för bokföringsbrott av hovrätten. (http://www.expressen.se/nyheter/martin-kinnunen-falls-for-bokforingsbrott/) Han kommer säkert att försöka överklaga domen, men likväl är det givetvis är det något som borde påverka hans företroendenivå hos såväl partiet som hos väljarkåren.

Det går inte att förklara bort alla händelser, det är för många nya och återkommande fall för att det ska kunna ses som tillfälligheter. Det är mer regel än undantag att partiets företrädare antingen uttrycker sig kränkande om andra människor, bryter mot lagen eller bara är allmänt oprofessionella. Det är inte heller några enstaka stollar på lokal nivå, uppenbarligen finns dessa även i partitoppen. Det har sagts förut, men det tåls att upprepas: SD är inte ett parti som alla andra. Det finns helt enkelt inget seriöst parti som skulle tillåta sig att släppa fram företrädare som dessa, åtminstone inte i så här stor utsträckning. Vi ska komma ihåg att Anna Hagwall till och med har varit partiets andre vice ordförande (även om det nästan är tio år sedan) så i någon bemärkelse måste partiet ansett henne vara kompetent och lämplig som företrädare för partiet, hur märkligt det än kan tyckas.

Sverigedemokraterna kan inte skylla det här på att de är ”ett nytt parti som vuxit för snabbt för att hitta tillräckligt med folk.” De har förvisso vuxit väldigt fort, men de verkar ju inte bry sig om vilka som företräder partiet. I rimlighetens namn borde det väl vara bättre att ha tomma stolar och färre tjänster än att ge uppdrag till personer som inte klarar av dem?

Kommentarer

Kommentera