Förkastligt av SD att spela på Astrid Lindgren

När Jimmie Åkesson gästade Niklas Svensson i Expressens julintervju lyfte han fram Astrid Lindgrens böcker som någon form av nationalromantisk idealbild av samhället. Under åtminstone tio års tid har Sverigedemokraterna hävdat att Astrid Lindgren minsann skulle röstat på dem om hon levt idag. Det här är inget ovanligt, radikala partier brukar använda avlidna kända personer för att skaffa sig legitimitet, SD har lika länge pratat om Per-Albin Hansson och hans folkhem, liksom det brittiska högerextrema partiet Brittish National Party (BNP) påstått att Winston Churchill skulle varit en av dem om han levt. Det är så bisarrt, skulle Churchill som krigade mot fascister/nazister, som de själva, sympatiserat med deras politik. Det är också helt orimligt att hävda att Per-Albin, som betytt så mycket för vår välrfärdsstat, skulle varit SD:are idag. De röstar ju nej till välfärdssatsningar.

 

Men nu var det just Astrid Lindgren jag vill belysa. Jag ska inte vara inbilsk nog att försöka förklara varför inte hon var eller skulle varit SD:are, läs den här artikeln av hennes barnbarn Olle Nyman så kommer ni sannolikt förstå: http://www.expressen.se/debatt/nej-astrid-var-inte-nationalromantisk/

Vad jag däremot vill lyfta fram är hur orimligt det är att måla up Astrid Lindgrens böcker som en idealtypisk bild av hur samhället borde se ut. Hennes böcker utspelar sig i Sverige för sisådär hundra år sedan, samhället har utvecklats lite med åren. Vi kan se i Madicken hur överläraren slår barnen i skolan och hur grannen super, för att inte tala om hur pappan i Emil i Lönneberga vrålar ursinnigt, är det exemplariskt? Jag gillar Astrid Lindgren, men hennes böcker ska inte lika till grund för samhällets utformning. Det SD i själva verket menar när de lyfter fram den här tiden i Sverige, men som de såklart inte säger, är hur fantastiskt det var när "hela befolkningen" var vita och heterosexuella.  

 

Sverigdemokraterna vill inte utveckla samhället, de vill inte att landet ska gå framåt. De vill vrida tillbaka klockan hundra år. Det är varken önskvärt eller möjligt. Jag gissar, utan att känna någon av dem personligen och därför inte vill göra anspråk på vad de tycker och tänker, att Astrid Lindgren och, Per-Albin Hansson med för den delen, skulle gråta i sina gravar om de visste vilka som försökte spela på deras livsgärningar idag. Det är fult att spela på avlidna personer som inte kan bemöta dessa påståenden.